Komplikationer efter förlossningen

Nedan hittar du en rad komplikationer som kan uppstå efter förlossning.

Förr i världen skördade "barnsängsfeber" många kvinnoliv i Sverige. Med dagens moderna mödra- och förlossningsvård är så svåra komplikationer mycket sällsynta.

Kvarstående urin

En relativt vanlig komplikation under första dygnet efter förlossningen är kvarstående urin i urinblåsan efter det att man kissat. Alternativt att man inte kan kissa alls. Det kallas urinretention. Den viktigaste åtgärden för att undvika komplikationen är att kontrollera att det går att kissa efter förlossningen.

Ryggbedövningar (epidural) leder ibland till att det är svårt att kissa. För att undvika kvarstående skador på din blåsa är det ofta bra att sätta en kateter som får vara kvar ett par dagar efter förlossningen.

Att spola underlivet med ljummet vatten medan man sitter på toaletten kan också hjälpa. Om eventuella bristningar eller klipp smärtar, kan man smörja på lite lokalbedövande salva en stund före toalettbesöket, alternativt ta en smärtstillande tablett.

Temperaturstegring

Lättare temperaturstegringar efter förlossningen är vanliga som en normal reaktion på förlossningsarbetet. Det är också vanligt i samband med att mjölkproduktionen startar. Men det kan också vara tecken på några av nedanstående infektioner. Temperaturen bevakas därför under tiden på BB.

Urinvägsinfektion

Symtomen på urinvägsinfektion är förutom eventuell temperaturstegring, att det svider när man kissar och att det i bland känns som om man behöver kissa ofta. Urinvägsinfektioner under barnsängstiden behandlas med antibiotika.

Infektion i livmoderslemhinnan (endometrit)

Infektionen ger oftast symtom ett dygn efter förlossningen:

• temperaturstegring
• smärtor långt ner i buken
• ömhet över livmodern
• avslaget blir eventuellt illaluktande

Om symtomen inte är dramatiska behandlar man med livmodersammandragande medel, Methergin. Om symtomen kvarstår efter något dygn eller om man har tecken till mer allvarlig infektion ges antibiotika.

En obehandlad infektion, med B-streptococker grupp A kan leda till klassisk "barnsängsfeber" som är en allvarlig infektion för modern.

OBS Vid sjukdomskänsla och tempstegring efter hemkomst från BB bör din förlossningsavdelning/akutmottagning alltid kontaktas.

Infektioner och blodansamlingar i bristningar och klipp

Det är ovanligt med allvarliga infektioner i bristningar och klipp som skett spontant eller gjorts under det sista skedet av förlossningen. Om det ändå skulle uppstå en infektion så ger den ger ofta förhöjd temperatur, och underlivets vävnad är kraftigt ömmande, röd och svullen.

Kvarstår symtomen efter något dygn kan såret behöva rengöras, eventuellt öppnas något och spolas rent med koksaltslösning upprepade gånger. Detta görs ibland under narkos.

Hematom eller blodansamlingar under vävnaden kan ibland uppträda i en bristning eller ett klipp. Även då kan temperaturen vara förhöjd. Hematom är inte allvarligt men kan vara smärtsamt och behandlas därför normalt genom olika former av smärtlindring.

Hematom brukar inte behöva opereras - kroppen löser själv upp blodutgjutningen.

Blödningar

Under 4-6 veckor efter förlossningen är det normalt med blodiga s k avslag. Om blödningen blir riklig, inte avtar på normalt sätt eller innehåller stora mängder gammalt koagulerat blod, görs ofta en utredning för att ta reda på orsaken.

Atonisk blödning

Den vanligaste orsaken till en s k atonisk blödning är att livmodern inte drar sig samman som den ska. Det är vanligast efter en långdragen förlossning. Ibland kan orsaken vara en fylld urinblåsa.

Det kan också bero på att en bit av moderkakan eller delar av fosterhinnorna är kvar inne i livmodern. Blödningen behandlas normalt genom massage av livmodern och genom livmodersammandragande medel.

Amning bidrar också till att livmodern drar ihop sig. Om detta inte hjälper behöver läkaren/barnmorskan ibland känna igenom livmodern med handen för att konstatera att moderkaka och hinnor är ordentligt uttagna.

Det görs under narkos eller i ryggbedövning. Om livmodern är tom kan olika livmodersammandragande medel ges.

Blodpropp i bäcken eller ben (trombos)

Denna komplikation var vanligare förr, eftersom kvinnorna då låg till sängs flera dagar efter förlossningen. Nu går de flesta upp snabbt efter förlossningen, vilket inneburit att allvarligare blodproppar numera är mycket ovanliga.

Det finns en ökad risk för blodproppar i ben och bäcken för kvinnor med ärftlighet för proppar, äldre kvinnor, kvinnor som legat till sängs lång tid före förlossningen samt kvinnor som föder genom kejsarsnitt. Blodproppar behandlas med blodförtunnande medel. Vid trombos i benet lindas detta ibland.

Smärta

Kraftiga eftervärkar som beror på sammandragningar i livmodern är vanliga, framförallt hos omföderskor under de 3-4 första dagarna efter förlossningen. Ibland kan eftervärkarna vara så kraftiga att det krävs smärtstillande medel.

Det ges vanligtvis före amningstillfällena, eftersom amningen brukar göra att sammandragningarna blir extra intensiva.

Andra orsaker till smärta kan vara bristningar och klipp. Besvären kan lindras med isblåsa eller smärtstillande läkemedel. Även hemorrojder kan ibland bli stora och smärtsamma. Normalt går de tillbaka efter någon eller några veckor. Läkemedel finns, i enstaka fall kan det bli aktuellt med operation.

Psykiska- och känslomässiga reaktioner

Den första veckan efter förlossningen får upp till 50-70% av alla kvinnor psykiska symtom som lätt nedstämdhet, ökad oro, koncentrationssvårigheter, plötsliga humörsvängningar, intensiv trötthet, huvudvärk, sömnsvårigheter eller ökad oro för barnets eller den egna hälsan.

Dessa symtom brukar komma den tredje- eller fjärde dagen efter förlossningen och är helt normala. De kan komma och gå och vara olika uttalade, men försvinner för det mesta efter 7-10 dagar. Förlossningsdepression är däremot något helt annat.

Granskad av:

Eva Itzel, förlossningsläkare