Ryggbedövning, är det bra?
Fråga:
Jag är i sjätte månaden och har börjat fundera över hur förlossningen kommer att bli. Tänker att jag vill föda så naturligt som möjligt, men om man får panik och måste ha bedövning, så… Ryggbedövning verkar vara bra om man inte står ut, men jag undrar lite om vilka risker som egentligen finns med det? Fördelar och nackdelar med sådan bedövning?
Svar:
Metoden med ryggbedövning (epiduralbedövning, EDA) har förfinats och idag har man blivit bättre på att undvika biverkningar, såsom alltför kraftig bedövning som minskar krystkänslan eller som bedövar benen.
Men tekniken innebär fortfarande vissa biverkningar som du bör ta ställning till. Främst i form av en ökad risk att behöva förlösa barnet med hjälp av sugklocka. Det beror på att värkarna försvagas och gör förlossningen längre än normalt. Med bedövningen är kroppen inte längre med på noterna på samma sätt som tidigare och du behöver tydligare instruktioner och guidning av barnmorskan eftersom du inte längre kan känna smärtan från värkarna och vad den berättar om förlossningens framskridande. Kommentarer efter EDA som trots allt givit god effekt kan till exempel vara att ”bedövningen gick ner i ena benet och jag behövde hjälp att gå”, ”bedövningen tog mer på högersidan än vänster”, ”jag kände avdomning ända upp till brösten på båda sidor” eller ”fick mycket klåda men trots allt en bra effekt mot värkarna.”
Barnmorskan behöver ofta kontrollera bland annat att värkarbetet går framåt och tala om hur du ska krysta när det blir dags.
Andra biverkningar kan vara sänkt blodtryck, svårt att kissa temperaturstegring, svårt att röra på sig. En av 200 drabbas av så kallad postspinal huvudvärk som orsakas av att man av misstag punkterat duran, det vill säga hinnan mellan epiduralrummet och ryggmärgskanalen. Den typen av huvudvärk kan vara mycket svår och hålla i två veckor, ibland längre vilket kan kännas extra besvärligt med ett nyfött barn. Nervskador i form av känslobortfall i benen kan förekomma, men är mycket sällsynta.
Vid en ryggbedövning behöver du mycket stöd från din partner för att fortfarande kunna inta olika upprätta förlossningsställningar och för att röra på dig, allt för att värkarbetet ska fortsätta så normalt som möjligt och för att förloppet inte ska bli för utdraget. Ni kan till exempel skapa olika ”stationer” i rummet beroende på hur det ser ut, och sätta upp delmål. ”Nu tar vi några värkar på pilatesbollen”, sedan tre värkar där du står lutad mot en gåstol, och så vidare. Din partner kan också se till att du får en kall svalkande handduk på pannan då och då.
Du behöver också få energi, dryck och massage. Avslappningen är viktig och du bör fortsätta med din yoga- eller psykoprofylaxandning även om du inte längre har ont. Vid en ryggbedövning tar förlossningen oftast längre tid eftersom värkarna förändras, och din omgivning kan hjälpa till för att få tiden att gå och för att förlossningen ska gå framåt.
KUB-studien och flera andra studier visar att ryggbedövning har mycket god effekt - men trots detta så bedöms den inte ha någon positiv effekt på förlossningsupplevelsen som helhet. (Det är förstås en generell slutsats, erfarenheterna kan variera för varje enskild person.) En förklaring kan vara ryggbedövningens biverkningar, till exempel ett längre utdrivningsskede och att förlossningen oftare avslutas med sugklocka.
Kvinnor som fått ryggbedövning kan uppleva att de inte klarat av förlossningen på egen hand, inte har tänjt sina gränser fysiskt och psykiskt på samma sätt som de kvinnor som bara använt sig av andnings- och avslappningstekniker. Vilket värde du lägger i detta är förstås något som bara du själv kan avgöra. Om du är nöjd med att effektivt kunna hantera smärtan med hjälp av bedövning så kan det vara en motivation för att tillämpa metoden och på så vis få en positiv upplevelse.
Besvarad av:
Gudrun Abascal,
barnmorska, författare till boken ”Att möta förlossningssmärtan”
Läs gärna Gudruns Abascals krönika Måste förlossningen göra ont?
