Vanliga frågor om vården

Familjehjälpen vägleder kunder som har en barnförsäkring hos Trygg-Hansa om samhällets stöd och ersättningar. Familjehjälpen är i kontakt med många föräldrar som vill få information om var de kan vända sig för att hjälpa sitt barn på bästa sätt och många frågor handlar om vilket stöd de kan få från exempelvis skolan, Försäkringskassan och Socialtjänsten.

Vi vet att det många gånger kan vara svårt att veta vilket stöd man har rätt till. För att underlätta för dig har vi därför sammanställt svar på vanliga frågor som Familjehjälpen hanterar i mötet med våra kunder.

Vanliga frågor om vården

Då Familjehjälpen arbetar med utgångspunkt i barnet kommer vi här att fokusera på vård som lämnas till barn och unga.

Vilken typ av stöd kan jag få från vården?

Det varierar beroende på vilken typ av fråga eller vilka besvär du har. Hur vården är organiserad ser olika ut mellan regionerna. För information om vart du ska vända dig med din fråga kan du kontakta sjukvårdsrådgivningen på telefonnummer 1177.

Många frågor Familjehjälpen får handlar om barn och unga med psykisk ohälsa. Om du känner oro för ditt barns mående och du inte kommer vidare med att prata med barnet själv så kan du söka hjälp via exempelvis första linjen-mottagningar och BUP. Sök genast hjälp vid tecken på:

Självmordstankar
Självskadebeteende
Ätstörning
Tvångsbeteenden
Panikångest
Ihållande sömnsvårigheter

Vårdgarantin

Vad innebär vårdgarantin?

Vårdgarantin anger hur länge du som längst ska behöva vänta på att få kontakt med vården. Detta gäller för hela Sverige. Vissa regioner har egna vårdgarantitider, men då har de kortare väntetider eller mer omfattande innehåll. Det får aldrig vara sämre än den nationella vårdgarantin.

Kontakt med primärvården samma dag - samma dag som du söker vård ska du få kontakt med till exempel en vårdcentral. Kontakten kan ske till exempel genom ett telefonsamtal, ett besök eller ett videosamtal.
Inom tre dagar ska du få en medicinsk bedömning av en legitimerad vårdpersonal - du ska få en medicinsk bedömning av en läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i primärvården inom högst tre dagar. Det är den vårdpersonal som du först har kontakt med som avgör om den medicinska bedömningen ska göras av en läkare eller av till exempel en sjuksköterska, psykoterapeut eller fysioterapeut. Den medicinska bedömningen kan göras vid ett fysiskt besök eller genom till exempel ett videosamtal.
Besök på en specialistmottagning inom 90 dagar - du ska få en tid för ett första besök på en specialistmottagning inom 90 dagar, om du har fått en remiss för det. Till vissa specialistmottagningar kan du söka själv, utan remiss från en läkare. Då gäller samma tidsgräns. Ibland kan specialistmottagningen i stället välja att hänvisa dig till någon annan vårdmottagning.
Behandling påbörjad inom 90 dagar - du ska få tid för behandling inom 90 dagar, räknat från det att läkaren tillsammans med dig beslutade om behandlingen. En behandling kan till exempel vara en operation.

Vårdgarantin styr inte om du ska få vård eller vilken vård du ska få. Vård ges först till den som har störst behov av vård. När du kontaktar vården görs en bedömning av vilket behov av vård ditt barn har och hur ni kan få hjälp. Utifrån bedömningen kan du erbjudas till exempel ett besök eller så kan du bli hänvisad till en annan sorts vårdmottagning, som passar bättre. Du kan också få råd om vad du kan göra själv.

Har mitt barn rätt att få vård i någon annan region (landsting)?

Det är möjligt att söka öppenvård, d.v.s. vård när barnet inte blir inlagd, över hela landet. Det betyder att ni kan välja en vårdcentral eller en öppen specialistvårdsmottagning för undersökning eller behandling. Det har ingen betydelse om vårdgivaren är offentlig eller privat så länge vården är finansierad av landstinget.

Varje region har sina egna bestämmelser som gäller i den regionen, till exempel om ni behöver remiss eller inte. Alla ska få sina medicinska behov bedömda på samma sätt, men vårdgarantin gäller bara regionens egna invånare.

Psykisk ohälsa och misstanke om diagnos eller missbruk

Jag misstänker att mitt barn har en diagnos, kanske ADHD. Hur går jag tillväga?

Ett första steg kan vara att lyfta sina tankar och funderingar med personalen på skolan för att höra hur det fungerar där och om de misstänker något. Man kan också ringa till barnmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) för att få rådgivning.

Innan det fattas beslut om att göra en utredning om till exempel ADHD så brukar man börja med en inledande bedömning. Den kan göras av skolpsykolog eller via vården. Bedömningen ska ge svar på om barnet har sådana svårigheter att det är motiverat att göra en utredning, och även utesluta att det finns andra orsaker eller diagnoser som orsakar problemen. Om bedömningen visar att man behöver utredas vidare sätts man upp på en väntelista för att genomgå en fördjupad neuropsykiatrisk utredning. Utredningen görs vanligtvis på BUP mottagning.

Vad innebär första linjens psykiatri för barn och unga?

Första linjen är mottagningar som riktar sig till unga med lindrig till måttlig psykisk ohälsa, det kan exempelvis handla om stress, nedstämdhet, ilska eller sömnproblem. Du hittar första linjen mottagningarna på exempelvis ungdomsmottagningar eller hälsocentraler och de kan i regel erbjuda bedömning, rådgivning och behandling för barn och ungdomar upp till 18 år. Vid behov kan de remittera vidare till annan vårdgivare. Det finns även privata vårdgivare som har avtal med regionen/landstinget och därmed kan erbjuda besök till samma kostnad som i övriga regionen.

Du kan ringa sjukvårdsrådgivningen på telefonnummer 1177 för att få information om vart du hittar första linjen mottagningar i din region.

Mitt barn mår inte bra psykiskt. Hur kommer jag i kontakt med psykolog?

Det finns flera vägar att gå för att söka hjälp för ett barn som mår dåligt psykiskt. Vilken väg du ska gå beror på hur pass dåligt barnet mår.

Är besvären lindrigare så kan du kontakta första linjen som är mottagningar för unga med lindrig till måttlig psykisk ohälsa. Du hittar dem på tex. ungdomsmottagningar eller hälsocentraler.

Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP) finns i alla landsting. Där har man kunskap och erfarenhet av psykisk ohälsa hos barn och tonåringar. De kan också hjälpa dig och ditt barn att se om en svårighet kan höra till den vanliga utvecklingen eller om ditt barn behöver mer omfattande hjälp för att må bra igen. Om barnet skadar sig själv eller pratar om att inte vilja leva ska du alltid kontakta Barn- och ungdomspsykiatrin. Det är också möjligt att få stöd via psykologer som har egna mottagningar. Om den privata psykologen har avtal med regionen/landstinget så gäller samma kostnader som för övriga besök i regionen. Om psykologen inte är ansluten till regionen/landstinget så betalar du hela kostnaden själv.

Du kan även ringa till sjukvårdsrådgivningen på telefonnummer 1177 för att få hjälp att bedöma symtom och tips på var du kan söka vård.

Jag är orolig att min tonåring använder droger, vad kan jag göra?

Börja med att fundera på vad det är som gör att du känner den oron. Är det en diffus känsla av att saker är på väg åt fel håll, att du hört mycket om droger bland unga eller är det konkreta misstankar?

Beroende på hur pass konkreta dina misstankar är så kan du agera på olika sätt. Har du en klar misstanke så bör du söka vård för din tonåring. Du kan vända dig till vårdcentralen eller direkt till mottagning som är specialiserad på missbruk som t.ex. Maria ungdoms öppenvårdsmottagning. Du kan även ringa till sjukvårdsrådgivningen på 1177 för att få tips om vart du kan vända dig.

Vill du ha mer information om droger hos unga, tecken att leta efter etc. så erbjuder många kommuner alkohol- och drogrådgivning via Socialtjänsten. Du kan titta på kommunens hemsida för kontaktuppgifter alternativt ringa till växeln och fråga.

Om det är så att din tonåring missbrukar alkohol eller droger så behövs i regel kontakt med flera aktörer såsom socialtjänst, skola och vården.

Samordnad individuell plan - SIP

Vi har så mycket kontakter och möten med skola, socialtjänst och BUP. Finns det någon som kan fungera som spindeln i nätet?

I det här läget skulle det kunna vara aktuellt med en SIP - samordnad individuell plan. Sedan 2010 ska samhället enligt lag erbjuda samordningsstöd i form av en SIP. Det ska erbjudas till barn eller vuxna som har behov av samordning av insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. En SIP upprättas med alla iblandade t ex socialtjänsten, skolan och BUP där man tillsammans lägger upp en plan för hur man ska arbeta tillsammans. I planen ska följande finnas med:

Vilka behov som finns idag.
Vilka insatser som kan erbjudas, målen med insatserna och när de avslutas.
Hur insatserna ska genomföras.
Vem som ansvarar för vad.
Vem som ska vara samordnare.
Hur ofta och på vilket sätt insatserna i planen ska följas upp och utvärderas.
Om möjligt, specificera när och hur samarbetet ska avslutas.
Hur resultatet av insatserna ska bedömas och av vem.

Om man vill göra en SIP ber man sin kontakt i kommunen eller regionen om hjälp att kalla till ett möte. Ibland är det någon från kommunen eller regionen som föreslår en SIP och kallar till mötet. Samtycke måste alltid ges innan en SIP kan påbörjas. Ditt barn kan ge samtycket själv om hen vill och kan, annars är det föräldern som ger samtycket. Samtycket kan vara skriftligt eller muntligt.

Barn som fyllt 18 år

Mitt barn har fyllt 18 år och behöver vård men tar inte själv kontakten. Vad kan jag göra?

När barnet blir 18 år är hen myndig, och tar besluten kring sin egen vård. Det innebär att du som förälder inte har rätt till insyn eller påverkan av vården.

Om ditt barn vill ha hjälp av dig i kontakten med vården så kan hen ge sitt samtycke till att du företräder hen i kontakterna. Det görs genom att ditt barn antingen fyller i en fullmakt eller säger det muntligt till vårdpersonalen.

Text november 2020 av:

Familjehjälpen, Trygg-Hansa