Sexåring med oroande beteendeförändringar
Fråga:
Vi har en flicka som är 6 år. Hon har alltid varit en glad flicka med glimten i ögat. För ett par år sedan skedde det en förändring i hennes beteende. Hon började kissa och bajsa på sig och det blev problem i kompisrelationer i daghemmet.
Vi har besökt barnläkare och vår dotter har behandlats för förstoppning. Kissandet har ändå fortsatt. Hon har även besökt psykolog och barnpsykiater eftersom det i daghemmet finns problem i kompisrelationer. Hos psykologen har den kognitiva profilen visat sig vara bra, med många områden över det åldersenliga.
Även det emotionella färdigheter att tolka och känna igen känslor visade sig i undersökningen vara över åldersenlig nivå. Det förekommer fortfarande svårigheter på daghemmet. Hon kan lätt ta i de andra barnen för hårt (inte slå) och kan vara ganska intensiv i sin kontakt, vilket de andra barnen verkar uppleva som avvikande. Detta har lett till att hon är ensam i förskolan och vill inte gå dit.
I lek med familjebekanta eller då vi föräldrar är med blir det sällan problem. Vi föräldrar märker även på henne att hon blivit dämpad, lättirriterad och får vredesutbrott hemma. Det är väldigt tungt att se förändringen i vår dotter och vet inte vad vi kan göra.
Svar:
Jag förstår att det är tungt att se din dotters nedstämdhet och personlighetsförändring. Det är inte helt lätt att ge svar på dina funderingar men jag skall försöka. Den första fråga jag ställer mig är om vad som kan ha hänt för två år sedan när din dotters beteende förändrades. Hände det då något särskilt i familjen, skilsmässa eller separation? Eller hade din dotter någon svår infektion, t ex hjärninflammation, som kan förklara beteendeförändringen?
Kronisk förstoppning påverkar många barn både fysiskt och psykiskt med humörförändringar och nedstämdhet. Du skriver att din dotter fått behandling för förstoppning, så då kan vi utesluta den orsaken. Frågan är varför hon fortsatt att kissa på sig.
Om jag förstår rätt så har flickan varit helt torr en period innan hon började kissa på sig. Jag gissar att problemet är på dagtid, dvs att hon kissar på sig beroende på att hon inte känner att hon är kissnödig förrän det är för sent. Jag utgår ifrån att man uteslutit urinvägsinfektion eller andra medicinska orsaker.
Det kan också finnas rent psykologiska orsaker och du skriver att din dotter varit hos såväl psykolog som barnpsykiater. Hon har där visat att hon har såväl kognitiv begåvning som ”emotionella färdigheter”. Hon verkar samtidigt ha svårt med intensiteten och ömsesidigheten i det sociala samspelet. Menar du med ”intensiv” att hon är överaktiv? Menar du med ”hårdhänt” att hon har svårt att nyansera den motoriska aktiviteten?
Ja, det blev flera frågor än svar ifrån mig och jag vill inte ange någon tänkbar diagnos. Helt säkert är dock att din dotter behöver fortsatt stöd och hjälp från de vårdkontakter ni har.
Besvarad av:Gudmund Stintzing, barnläkare och docent
Mer fakta och expertsvar:
Försäkra ditt barn
Med vår barnförsäkring är ditt barn försäkrat dygnet runt mot sjukdom och olycksfall.
