Cirkulationssvikt (chock) hos barn

Cirkulationssvikt är - liksom andningsuppehåll och kraftig blödning - ett livshotande tillstånd som måste hävas.

Det benämns ofta "chock" eller "skadechock", och innebär som namnet antyder sviktande blodcirkulation. Bakomliggande orsak till detta kan vara till exempel kraftiga yttre eller inre blödningar, brännskador, uttorkning eller kraftiga allergiska reaktioner.

Gemensamt för dessa är att blodtrycket sjunker och syretillförseln till livsviktiga organ (hjärna, hjärta, njurar etc) minskar.

Symtom på cirkulationssvikt - chock

Barnet kan ha något av eller samtliga dessa symtom:

• Andhämtningen är ytlig och snabb
• Pulsen är snabb och svag
• Huden är blek, känns kall och svettig
• Barnet klagar över törst och kan verka rastlöst, gäspar eller suckar
• Barnet blir alltmer omtöcknat, eller medvetslöst

Även om barnet inte uppvisar symtom på cirkulationssvikt men har en kraftig blödning eller en större brännskada, finns det ändå en risk att cirkulationssvikt utvecklas. Detta måste därför förebyggas!

Behandling

1. Låt barnet ligga, gärna på ett plant underlag.

2. Håll barnet varmt med t ex en filt, men lossa tätt åtsittande kläder och tillse att barnet får frisk luft, så att andningen underlättas.

3. Placera huvudet lågt för att öka blodcirkulationen till hjärnan och höj fotändan med hjälp av kuddar, en stol eller motsvarande.

4. Tala lugnande till barnet.

5. Behandla eventuella skador.

6. Tillkalla ambulans. (Ring 112)

7. Kontrollera regelbundet vakenhetsgraden genom att tala med barnet och kontrollera pulsen, antingen på halsen mellan struphuvudet och stora halsmuskeln eller på handleden.

8. Lämna aldrig barnet utan uppsikt.

9. Om barnet förlorar medvetandet, placera det i stabilt sidoläge.

OBS! Undvik att ge ett barn i cirkulationssvikt vätska att dricka! Risken är stor att vätskan hamnar i luftvägarna om barnet kräks eller blir medvetslöst.

V5 – klassisk regel vid behandling av cirkulationssvikt (chock)

• Vila
• Värme
• Varsamhet
• Vätska (intravenöst)
• Ventilation (frisk luft och fria luftvägar)

Granskad av:

Gudmund Stintzing, barnläkare, docent