Om barnet inte vill vara på förskolan

Vissa barn verkar inte trivas på sin förskola. De blir förtvivlade när någon förälder lämnar, personalen har svårt att få med barnet i lekar och aktiviteter. Barnets stress kan ta sig uttryck i vredesutbrott eller uppgivenhet.

Lämningen på förskolan är en återkommande separation, som är viktig även efter inskolningsperioden. Försök att inte vara stressad just vid lämningen, eftersom stress ofta föder oro. Ifall barnet känner sig tryggt på förskolan kommer han eller hon låta sig tröstas när du gått och börja leka. Men ibland fungerar inte detta så som man önskar.

Om ett barn blir upptaget av egen oro och längtan efter en förälder under dagen är det svårt att leka och lära känna kompisar.

”Jo, jag saknar dig också”

Om du har ett lite större barn som berättar att han eller hon gråter efter dig under dagen, förklara gärna att du också saknar barnet medan du är på jobbet, men blir glad när du tänker på att barnet har det bra på förskolan. Gör inte ett stort problem av saken, då kan din egen oro förstärka barnets, så att dagliga bekymmer på förskolan blir en självuppfyllande profetia.

Därmed inte sagt att ni ska ignorera problemen, ifall de fortsätter bör man titta på hur det fungerar för barnet på förskolan. Är hen rädd för någon (vuxen eller barn)? Har hen kompisar att leka med?

Ett stressat barn kan antingen bli väldigt passivt eller motoriskt oroligt, få svårt att sitta still.

– Idag är man så fokuserad på inlärning, redan på förskolan. Men ett barn som är oroligt och stressat lär sig ju väldigt lite, säger Gunilla Niss.

Lyssna - och bekräfta att du förstår barnet

Viktigast är att ta emot barnets problem, verkligen se barnet i ögonen, lyssna och förmedla att du uppfattat problemet, t ex ”jag förstår att du blir ledsen när jag går iväg”.

– Ibland hjälper det att bara lyssna och därmed bekräfta barnet. I vissa fall kan du kanske komma med konstruktiva lösningar.

Prata med ansvarig på förskolan, och försäkra dig om ditt barn har åtminstone någon vuxen som han/hon låter sig tröstas av. Kanske behövs en ny kontaktperson som lägger extra tid på en bättre anknytning till barnet.

Hur fungerar middagssömnen på förskolan? Ibland kanske det är möjligt att ordna med kortare dagar så att barnet inte blir så trött.

Om det handlar om lite större barn som har kompisproblem, bjud hem något barn för att de små ska få leka och skapa en relation i lugn och ro.

Är barnet mycket pipigt, trött och olyckligt finns det anledning att besöka BVC för att utesluta fysiska problem.

Ofta jämför man med andra barn och undrar varför ens eget barn är så mammigt eller pappigt. Men barn är olika, en del är mycket utåtriktade, andra barn är blyga.

Läs gärna mer om hur du kan stärka barnets grundtrygghet och självkänsla.

Uppdaterad nov 2015

Text: Åsa Fagerström, medicinjournalist

Hur stor bör en barngrupp vara?

Barngruppens storlek kan också spela stor roll. Vissa trivs i en relativt stor grupp barn, andra inte. Röriga miljöer (till skillnad från kreativa) mår varken barn eller pedagoger bra i. Psykologer och experter menar att mindre grupper ger bättre kvalitet på verksamheten och tryggare barn.

Läs mer om ol ika typer av barnomsorg.

Skolverkets rekommendation för de minsta barnen på 1-3 år är förskolegrupper med 12 barn och tre heltidsanställda pedagoger. För 4-5-åringar har rekommendationen länge varit max 15 barn per grupp. Men idag finns inga lagstadgade begränsningar för förskolans gruppstorlekar. Det är upp till varje kommun att besluta om hur många barn förskolorna ska ta emot. Idag består mer än var tionde småbarnsgrupp av minst 17 barn.

Gunilla Niss, förskolepsykolog och författare till boken Förskola för de allra minsta, menar att små barn behöver en vuxen i närheten för att känna sig trygga. Hon ser en fara i att småbarnsgrupperna på svenska förskolor tenderar att bli allt större.

– De större grupperna innebär nackdelar även om man försöker kompensera med fler vuxna.

På grund av de stora grupperna väljer vissa föräldrar familjedaghem till sitt barn, en ”dagmamma” med lite färre barn.