Påssjuka

Påssjuka smittar vid direktkontakt med en sjuk person. Viruset är kortlivat i luften och sprids normalt inte via leksaker och dylikt. Inkubationstiden är två – tre veckor.

Ju yngre barnet är när han eller hon får sjukdomen, desto lindrigare är förloppet.

Symtom

Påssjuka börjar med feber och allmän sjukdomskänsla, och efter ett par dagar svullnar öronspottkörtlarna upp. De sitter framför öronen och innanför käkbenet. Barnet får svårt att tugga och svälja syrliga och sura saker - det är ett vanligt symtom på påssjuka.

Men många av de som smittas med påssjuka får aldrig några tydliga symtom.

Svullnaden mellan öron och hals kan bli kraftig och ömmande. Ofta svullnar körtlarna först på den ena sidan, sedan på den andra. Även körtlarna i munbotten under tungan svullnar ibland. Barnet har också svårt att öppna munnen p.g.a. smärta, ont i huvudet eller i halsen. Han eller hon känner sig ofta torr i munnen.

Febern stiger när svullnaden, "påsarna", kommer på varje sida. Efter en vecka – tio dagar brukar sjukdomen vara över om inga komplikationer inträffar.

När är barnet friskt?

Påssjuka är vanligen över på en dryg vecka men barnet bör stanna hemma från förskola/skola ett par dagar sedan det blivit feberfritt. Barnet smittar inte när svullnaden gått ner.

Komplikationer som kan uppstå efter påssjuka'

• Hjärnhinneinflammation (meningit) som först visar sig som illamående, huvudvärk och feber förekommer i samband med påssjuka. Hjärnhinneinflammationen kommer när sjukdomen verkar vara över. Barnet blir ljusskyggt och styvt i nacken. Sjukhusvård är ibland nödvändig.
• Testikelinflammation kan förekomma hos pojkar i puberteten eller senare. Febern stiger åter efter några dagars symtomfrihet, testiklarna ömmar och svullnar upp. Inflammationen brukar gå över på en - två veckor. I sällsynta fall kan det leda till sterilitet.
• Inflammation i bukspottkörteln är en mycket sällsynt komplikation vid påssjuka. Den visar sig som buksmärtor, illamående och kräkningar.
• Dövhet är en annan, sällsynt, komplikation.

Behandling

Barn med hög feber kan ges febernedsättande medicin, som paracetamol (t.ex. Alvedon) eller ibuprofen (t.ex. Ipren) vid behov.

Ge det påssjuka barnet rikligt med vätska, eventuellt med sugrör, men undvik syrliga drycker som till exempel juice som stimulerar salivkörtlarna och orsakar obehag för barnet.

Flytande föda, till exempel soppor, brukar vara lättare att äta men glass går också bra.

När bör man kontakta sjukvården?

Det är viktigt att kontakta sjukvården om barnets allmäntillstånd är tydligt påverkat och man misstänker påssjuka för att få diagnosen bekräftad och spåra smittkällan. Läkare har skyldighet att anmäla fall av påssjuka.

Om barnet blir illamående, får hög feber igen och verkar sjukt på nytt efter att ha varit bättre några dagar finns det anledning att misstänka att en komplikation tillstött. Likaså om det är stelt i nacken eller har ömmande testiklar eller ont i magen - kontakta då sjukvården.

Immunitet och vaccinationer

Påssjuka ger livslång immunitet. De allra flesta barn är idag vaccinerade och andra vuxna kan ha haft sjukdomen i barndomen utan att man märkt det. Om en gravid kvinna, som inte haft påssjuka, smittas är det ingen fara för det väntade barnet.

Vaccin mot påssjuka ingår i det trippelvaccin (MPR-vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund), som erbjuds till alla barn på BVC vid 18 månaders ålder och en andra spruta, som en påminnelsedos (booster) i 5 – 6 års ålder.

Uppdaterad maj 2016

Text:

Barnbro Ernemo, journalist

Faktagranskad och bearbetad av:

Gudmund Stintzing, barnläkare, docent