Att natta barnet

Låt inte barnet se alltför dramatiska eller händelserika filmer precis före nattningen. Det väcker lätt alltför många tankar som man inte hinner prata med föräldrarna om. Ett enkelt familjespel vid köksbordet kan vara en rofylld avslutning på dygnet.

Barnet får vara nära sina föräldrar i detta samspel i stället för att sitta ensamt vid en bildskärm. Läs gärna något för barnet som du också tycker om att läsa. Det ger barnet så oerhört mycket att du själv trivs i godnattstunden.

Sagor - inte bara för små barn

Spel och sagor är faktiskt inte bara för små barn, utan också för stora. Spelen och berättelserna blir förstås annorlunda, men behoven är desamma. Även "tuffa killar" i 10-årsåldern kan behöva höra rogivande sagor, även om de själva verkar föredra en halvtimme till vid dataspelet.

Även en självständig tonåring behöver få möjligheten till lågmälda och anspråkslösa pratstunder med de vuxna om ditt och datt, omväxlande med deras enorma behov att snacka om sådant som är i "hetluften".

Försumma inte att ge barn möjligheten att möta en verklighet där de själva får vara delaktiga med socialt "mjukare" delar av sin fantasi än de ofta våldsamma dataspelen inbjuder till.

Stressade barn

Om barnet har svårt att somna kan det bero på att tillvaron är alltför stressad kring barnet. Stressade föräldrar inger ofta barn oro; det är som att de inte riktigt är närvarande och kan ge den trygghet barn behöver för att somna gott och lugnt.

När vi som föräldrar jagar på barnet att försöka somna, kanske rentav "anklagar det" för att inte kunna komma till ro, verkar det snarare ännu mer försvårande för dem.

Många föräldrar känner sig stressade av att barnen har så omfattande kvällsprocedurer, att det går en så stor del av kvällen innan de vuxna får ägna sig åt sitt.

Försök att hitta en gemensam kvällsritual som både barnet och ni själva kan vara tillfreds med och kompromissa sedan inte vidare utan håll er till den.

Känner barnet att det inte är möjligt att i all oändlighet dra ut på processen ger det snart nog upp att försöka tänja på gränserna.

Generös men bestämd hållning

Med en generös men bestämd hållning förmedlar ni tillit och trygghet till barnet. En sådan hållning är lättast att inta om man som vuxen inser att nattningsproceduren inte är någonting nödvändigt ont, utan snarare ett gemensamt "tack för idag" som faktiskt har en avslutning.

Ni vet med er att ni givit barnet något och behöver inte brottas med ett dåligt samvete, något som oftast bara leder till otydlighet och osäkerhet.

Förvissa barnet om att ni finns kvar, även om ni inte är närvarande i barnets sovrum hela kvällen. Låt en dörr stå på glänt, en lampa vara tänd och låt det inte vara alltför tyst runtomkring.

Om ni hela tiden ger efter för barnets påtryckningar att vara närvarande, förmedlar ni er egen osäkerhet som snart nog kommer att bli en del av barnets osäkerhet.

Ingen är betjänt av detta, allra minst barnet. Föräldrarnas ängslan för att lämna barnets sovrum ger lätt en bekräftelse på att det faktiskt finns något att vara rädd för, det aktiverar så att säga trollen under sängen.

Ge er inte in i diskussioner för att försöka övertyga barnet om att det inte finns troll och spöken; dessa "finns" faktiskt genom att vara uttryck för att barnet upplever sig utlämnat i sin ensamhet i sovrummet, så förvissa i stället tryggt barnet om att ni finns kvar, nära om än inte i sovrummet.

Barnet är inte betjänt av de vuxnas förnekande av någonting som är alldeles förfärligt uppenbart i barnets upplevelse, men de behöver få känna tillit till att ingenting farligt hotar. Det kan bara den vuxne ge genom sitt lugn och genom att ta barnets starka upplevelser på allvar. Läs om grundtrygghet, självkänsla och tips om hur ni kan hantera mardrömmar.

Uppdaterad av:

Gudmund Stintzing, barnläkare