Familjen

Kloka tips & goda råd för en tryggare vardag

Kan vi kräva ADHD-utredning?

Fråga:

Vi har en dotter som idag är 6 år. Sedan tösen var ca 2 år har vi märkt ett väldigt aggressivt beteende, rastlöshet osv. Vi tog upp frågan med BVC men viftades bort som flugor på maten… Under årens lopp har problemen blivit allt värre och har totalt tagit glädjen ifrån hela familjen. Flickan är väääldigt aggressiv, kan inte koncentrera sig, ”springer” från det ena till det andra.. Inget är ”roligt” i mer än kortare stunder, med undantag från få tillfällen då hon fått sitta vid en dator med barnspel… Hon bråkar med hela familjen, vi föräldrar och tre äldre syskon, och blir ofta fysisk, d.v.s. slåss.
Det går inte heller så bra med kompisar, åtminstone inte när de är i vårt hem.

Till saken hör att min man, tösens pappa, är diagnostiserad med ADHD. Pappan har även 2 barn ur tidigare förhållande som är diagnostiserade med ADHD/DAMP (en flicka och en pojke). Min syster har ett barn med DAMP, ett med trotssyndrom och ett som är under utredning. Med alla dessa symptom som flickan uppvisar, vilka vi känner igen tydligt, och den ärftlighet som finns, har vi nu kommit i kontakt med BUP. Dessa har, under ett år (!), snurrat runt oss i en karusell utan att vi gjort annat än att gå på samtal. Jag och min man alltså, inte tösen.

Tösen kan vara lugn och sansad, världens gullunge, bland folk men när vi kommer hem eller när folket gått härifrån brakar helvetet loss! Oftast blir hon ännu värre de gånger hon ”tvingats” skärpa sej.
Nu ställer sej BUP-personen väldigt undrande och tror knappast på vad vi beskriver för hon är ju såååå lugn när han ser henne… Han ser inte att hon vägrar titta på honom eller att hon hela tiden pillar på sina fingrar eller något liknande mer diskret.

Vid vårt senaste besök som var ett hembesök, ställde vi ett KRAV på att de skulle utreda flickan. Utreda henne för HENNES skull!! Hon ska börja lekis nu och vi vill inte att hon ska viftas bort som ett ”besvärligt” barn eller, ännu värre, att det inte visar sej förrän långt senare så hon hamnar i diverse trubbel. Vi vill ha hjälp NU!

Vad har vi (flickan) för rättigheter att ställa krav på en utredning?
Ska vi ”lägga oss” och erkänna oss besegrade av BUP och bli ledsna om 5 år när hon hamnar i trubbel för något som vi har ”vetat” i 3 år redan?

Det blev ett långt brev men jag hoppas innerligt på svar för vi vet snart inte vad vi ska ta oss till! Vi älskar vår lilla tös och därför vill vi VETA vad som är på tok.

Svar:

Överaktiva beteenden kan uppstå på grund av många olika orsaker. Vissa människor har en ärftlig energifullhet och hetsigt humör – det är deras medfödda temperament. Andra härmar efter personer som är häftiga i humöret och rastlösa (det framgår inte i brevet hur övriga personer är i familjen är) och använder dem som modeller och drar slutsatsen att det är så man skall bete sig. Detta kallas modellinlärning av beteende.

De flesta individer med dessa beteenden – oavsett om de ärvt dem eller lärt in dem – får inte diagnosen ADHD. En del får det och för vissa är det en hjälp (”det är därför jag inte kan, vad skönt att få en förklaring”) för andra kan det vara en belastning och något som gör att personen slutar anstränga sig att lösa uppgifter som de tidigare klarat av (”Jag har ADHD så jag kan inte koncentrera mig, alltså är det ingen idé att jag försöker”).

Oavsett anledningen till barnets problem att koncentrera sig, problem med aggressivitet och rastlöshet (och oavsett om hon har ADHD eller inte) så har man alltid rätt att söka hjälp. Ingen som upplever sig ha problem skall bli bortviftad vare sig på BUP eller på BVC.

I både förskolan och skolan har man rätt till särskilt stöd om utredningar visar att det behövs. Personalen tar då hjälp av en specialpedagog som upprättar ett speciellt åtgärdsprogram för barnet som skall hjälpa henne att fungera i sin skolvardag.

Du nämner inget om hur dottern fungerar i förskoleverksamheten. Men om det har funnits problem redan där kan du hänvisa till förskolepersonalens utsagor om att dottern är i behov av särskilt stöd.

Den hjälp som föräldrar och barn behöver kan vara olika beroende på var problemen finns. Är det mest i hemmet som problemen uppstår bör man kanske fundera på att ta hjälp av en familjeterapeut som kan hjälpa hela familjen att se vad det är i familjens mönster och roller som gör att problemen uppkommer eller blir ohanterliga.

Ibland kan föräldrar och syskon utan att vara medvetna om det tillsammans bilda olika roller som gör att en individ hamnar i en bråkstakeroll. Ingen gör något fel i sig, men man samspelar på ett sätt så att en individ låses fast i en enda, negativ roll. Då är det också lätt att man utser denna person som syndabock, alltså en person i familjen som blir alltings fel (det är sällan en person som är ensam orsak). Detta kan en familjeterapeut hjälpa till att reda ut. Skulle man sätta diagnosen ADHD på ett sådant barn skulle kanske inte familjen få hjälp att ändra eventuellt negativa roller eller samspel (som man är omedveten om).

Dessutom, oavsett om er dotter har ADHD eller inte, så kanske hela familjen skulle må bra av att gå i terapi och få hjälp att hitta funktionella sätt att fungera tillsammans, för du skriver att det varit flera svåra år för alla i familjen.

Är det å andra sidan mest i skolan som problem uppstår kan det vara bra att fundera på vilka roller barnet får i skolan och hur samspelet fungerar med lärare och andra elever.

Ett barn som bara får uppmärksamhet när det stör, har en tendens att störa mer i skolan och bilda en negativ identitet kring att vara så som skolpersonalen säger att barnet är.

Ett barn som får höra ”du är alltid så bråkig” blir ofta det förr eller senare. Ett sådant barn har heller inte så stor nytta av att få diagnosen ADHD. Det är kanske inte något fel på barnet utan bara att omgivningen inte har gett barnet rätt sorts stimulans.

Slutligen finns det exempel där diagnosen ADHD kan hjälpa barn att få tillgång till speciell skolgång i mindre klasser och få gå i miljöer där strukturen är tydlig och som utmärks av lugn och ro. Diagnos kan också ibland göra det lättare att få det extra stöd som behövs i ett vanligt klassrum.

Besvarad av:
Eva Hoff, utvecklingspsykolog

shadow

Profylaxkurs inför förlossningen

Profylaxkurserna är tillbaka. Allt fler gravida kvinnor vill förbereda sig för förlossningen genom att träna praktiskt. Här hittar du fakta och tips!

Läs mer
shadow

Studsmattan – skaderisk och tips

Studsmatta ger massor av rörelseglädje, starka ben och bra kondition! Men hur minskar du risken för skador?

Läs mer