Adoption från annat land

Sedan slutet på sextiotalet har det kommit mer än 50 000 barn till Sverige genom internationell adoption. Under 2018 förmedlades knappt 200 barn genom svenska adoptionsorganisationer. På senare år har många av barnen kommit från bl.a. Kina, Taiwan, Korea, Sydafrika och Colombia. Många kom direkt från barnhem medan andra vistats en tid i en fosterfamilj.

Så går det till

Ett par eller ensamstående som vill adoptera ett barn ska ta kontakt med socialnämnden i kommunen där man bor. Där kan de få information och rådgivning om hur det går till att adoptera. När de bestämt sig för att adoptera lämnar de in en ansökan om medgivande för adoption. Man kan ansöka som makar, sambo, ensamstående eller registrerade partner.

Utredning och medgivande

En socialsekreterare från kommunen genomför en hemutredning som ska ligga till grund för socialnämndens beslut om medgivande till adoption. Den omfattar det mesta som har att göra med familjen, exempelvis hälsotillstånd, livsåskådning, levnadsförhållanden, uppväxt, utbildning och arbete. Hemutredningen tar också upp relationer till släkt och omgivning samt motiven till adoption.

Hemutredningen är också en förberedelse för föräldrarna inför adoptionen och utgör underlag för rapporten till socialnämnden. Utredningen översätts och presenterar föräldrarna för barnets företrädare i utlandet.

Föräldrautbildning inför adoption är numera obligatorisk och ett villkor för medgivande. Undantag kan göras om man tidigare adopterat barn från utlandet.

Den som fått medgivande från socialnämnden går vidare med sin ansökan till någon av adoptionsorganisationerna (se nedan). Ett medgivande gäller i tre år. Under den tiden har många men långt ifrån alla tagit emot ett barn. Den som fått ett medgivande måste också anmäla till socialnämnden om förhållandena ändrats i familjen i väntan på barnet, till exempel sjukdom, graviditet eller flytt. Det är fullt möjligt att också anmäla sig till en eller flera av organisationerna innan utredning och medgivande är klara. Med några undantag sker alla internationella adoptioner i Sverige genom adoptionsorganisationerna. Undantaget kallas för enskild adoption och kan komma ifråga när det gäller släktingbarn eller andra särskilda omständigheter och måste godkännas av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF).

När alla handlingar är klara, granskade och översatta sänds de vidare till kontakten i utlandet. Det går inte att ha flera ansökningar i utlandet samtidigt. Det är myndigheterna och barnets företrädare i utlandet som slutgiltigt bestämmer vilket barn föräldrarna får.

Krav på blivande adoptivföräldrar

Den nedre åldersgränsen för att få adoptera är arton år. Någon övre laglig gräns finns inte men en adoption måste ses i ett tjugoårsperspektiv och det är viktigt att ålderskillnaden mellan föräldrar och barn inte blir för stor.

Alla länder har sina egna adoptionslagar och ställer olika krav på de sökande. Omständigheter som kan göra att man inte accepteras som adoptivförälder kan vara äktenskapets längd, föräldrarnas ålder eller att någon av föräldrarna har en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Välja barn

Det är myndigheterna i barnets ursprungsland som utser föräldrar. De blivande adoptivföräldrarna kan inte välja barn men kan önska ungefärlig ålder. De väljer också till vilket land deras adoptivansökan skickas.

Väntetid

Väntetiden kan vara mellan två och fyra år, men ibland ännu längre. Sökande som har beredskap att ta emot ett lite äldre barn eller ett barn med någon funktionsnedsättning kan få en kortare väntetid. De blivande föräldrarna får uppgift om barnets namn, ålder och kön. Det brukar finnas uppgifter om barnets utveckling och hälsotillstånd, foto på barnet och ibland uppgifter om barnets bakgrund. Ett besked om resa till barnets land kan komma plötsligt och vistelsetiden i landet kan variera från en vecka till månader.

Barnets ankomst

Barnet måste ha ett uppehållstillstånd från Migrationsverket före inresan i Sverige. För att det adopterade barnet skall få samma rättigheter som ett biologiskt barn måste adoptionsbeslutet godkännas.

Många länder är idag anslutna till Haagkonventionen från 1993. En adoption, som beslutats i ett sådant land blir automatiskt giltig i Sverige. I andra fall måste adoptionen godkännas av Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd (MFoF) eller genomföras i svensk tingsrätt. Så snart barnet har anlänt ska adoptivföräldrarna anmäla detta till sin socialnämnd.

Barnets hälsotillstånd

Om barnet har symtom på akut sjukdom när det anländer, ska man givetvis vända sig till närmaste barnklinik, barnmottagning eller vårdcentral. Det kan handla om tarminfektioner, undernäring, blodbrist och infektioner i luftvägar eller öron.

Alla barn bör läkarundersökas av barnläkare eller annan specialist med särskild erfarenhet, snart efter ankomsten. Barnet skall också anmälas till Barnavårdscentralen för, hälsokontroller, vaccinationer, råd och stöd.

Första tiden kan bli både fysiskt och psykiskt krävande. Barnet har ett stort behov av närhet och visar kanske ängslan, separationsångest, trots och aggressivitet.

En ökande andel av de barn som adopteras till Sverige har särskilda behov på grund av sjukdom, funktionsnedsättning och svår social bakgrund. I de flesta fall känner föräldrarna från början till att barnet har en funktionsnedsättning. Det kan handla om läpp- käk- gomspalt, klumpfot eller hjärtfel, som brukar kunna behandlas. En del funktionsnedsättningar upptäcks först när barnet har varit i Sverige en tid. Det gäller framför allt utvecklingsförseningar och neuropsykiatriska problem. Adoptivfamiljer har rätt till samma stöd från kommun och landsting som alla andra familjer som har barn med funktionsvariationer.

Ålder

I samband med hälsoundersökningen eller senare kan det bli uppenbart att barnets uppgivna ålder inte stämmer med verkligheten. Om det kan antas ha betydelse för barnets framtid kan man göra en åldersutredning. Föräldrarna kan sedan eventuellt göra en ansökan om ändring hos det lokala skattekontoret.

Kostnad och bidrag

Adoptionskostnaden är olika för olika länder och kan variera från ungefär 100 000 till knappt 300 000 kronor. Kostnaden kan delas upp i avgifter till adoptionsorganisationen i Sverige och i ursprungslandet samt kostnader beroende på resans längd och hur länge man måste stanna i landet när man hämtar barnet. Den som adopterar ett utländskt barn kan få s.k. adoptionsbidrag för kostnaderna med 75 000 kronor. Ansökan görs hos försäkringskassan inom ett år efter att adoptionsbeslutet blivit gällande i Sverige.

Föräldrapenning

Adoptivföräldrar har rätt till föräldrapenning i samma utsträckning som biologiska föräldrar om barnet är under 10 år. Ensamstående adoptivföräldrar kan få ett särskilt bidrag - så kallat underhållsstöd - efter ansökan hos försäkringskassan.

Barnets namn

Ändring eller tillägg av förnamn kan göras genom anmälan till det lokala skattekontoret. Ett av barnets ursprungliga namn måste dock alltid behållas.

Uppföljningsrapporter

Barnens ursprungsländer vill följa upp hur det går för barnen i det nya landet. De kan därför efterfråga rapporter om barnets utveckling och anpassning till sin nya familj och miljö. Dessa rapporter görs med olika tidsintervall och ibland krävs rapporter under många år. Socialsekreteraren i kommunen brukar göra en uppföljningsrapport när barnet varit sex månader i sin nya familj.

Uppdaterad januari 2020

Text och bearbetad av: Gudmund Stintzing, barnläkare och docent