Blåsljud på hjärtat

Blåsljudet upptäcks ibland redan på BB, ofta i samband med en läkarundersökning på BVC eller av skolläkaren. När man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop hör man två toner i takt med hjärtslagen, som uppstår när hjärtats klaffar sluter sig.

Fysiologiska blåsljud – vanliga och oftast ofarliga

Det fysiologiska blåsljudet uppkommer när hjärtat fylls med blod innan det drar sig samman och därmed pumpar ut blod i blodomloppet. Om barnet har feber, blodbrist och vid fysisk ansträngning brukar fysiologiska blåsljud höras tydligare.

Fysiologiska blåsljud är så vanliga att man inte brukar remittera alla de barn som har sådana till fortsatt undersökning. Om läkaren misstänker att det inte handlar om ett fysiologiskt blåsljud, utan om någon slags missbildning, blir det däremot remiss till barnläkar- eller barnhjärtläkarmottagning.

Det är den undersökande läkaren som måste avgöra om det handlar om ett fysiologiskt blåsljud eller ett blåsljud som kan bero på någon missbildning. Blåsljud kan uppträda tillfälligt och det kan ibland vara svårt att höra på grund av att barnet skriker. En första åtgärd blir därför ofta att göra om undersökningen vid ett senare tillfälle.

VSD – den vanligaste missbildningen i hjärtat

Ett blåsljud kan också vara ett tecken på att det finns någon missbildning i hjärtat eller närliggande blodkärl. Blåsljuden vid hjärtfel har annan karaktär, längd och tonhöjd än fysiologiska blåsljud.

Knappt ett barn av hundra föds med någon form av missbildning i hjärtat och de stora blodkärlen. Vissa missbildningar är allvarliga och upptäcks i regel tidigt. Ett symtom kan vara blåaktiga läppar och slemhinnor (cyanos), att barnet andas snabbt och ytligt eller att barnet inte orkar äta och visar dålig viktuppgång. Vissa hjärtfel ger inte symtom tidigt i livet men kan upptäckas som blåsljud vid en läkarundersökning.

Den vanligaste hjärtmissbildningen består av ett hål eller öppning mellan hjärtats bägge kamrar. Det kallas för kammarseptumdefekt (VSD).

Det är vanligare att den inte är så stor och inte ger några symtom men hörs tydligt vid läkarundersökningen, som ett mycket tydligt blåsljud när hjärtat kontraherar sig. Många gånger kan en liten VSD sluta sig själv, det vill säga växa bort.

Om defekten är stor kan det innebära en ökad belastning för hjärtat. I de fallen måste defekten slutas genom en operation.

Uppdaterad okt 2014

Författare/faktagranskning:

Gudmund Stintzing, barnläkare, docent