Mardrömmar och nattskräck

Det är vanligt hos barn med olika parasomni-fenomen nattetid, och de pågår under en kortare eller längre tid, normalt går de ganska snart (inom ett par månader) över.

Att gnissla tänder, gå i sömnen (s k sömnambulism), att drabbas av nattskräck (s k pavor nocturnus) och att drömma mardrömmar är samtliga exempel på olika parasomnier.

Nattskräck är vanligast hos barn i förskoleåldern, vissa anser att det är vanligare hos pojkar. Men det förekommer också högre upp i åldrarna hos såväl pojkar som flickor, faktiskt även hos vuxna.

De tidiga skolåren är också upplevelserika år. Det händer mycket i de unga barnens liv och allt är inte så lätt att sortera ut. Vi tar nog hand om en hel del av dessa "utsorteringar" nattetid.

Hur yttrar sig nattskräck?

Det typiska vid nattskräck är att barnet plötsligt sätter sig upp, tittar, tycks vara vaket, men är ändå inte kontaktbart under de första 5-10 minuterna.

Han eller hon är otröstligt ledsen eller rädd, ofta med uppspärrade ögon och ett hårt bultande hjärta. Detta kan förståeligt nog uppfattas av omgivningen (oftast föräldrarna) som både skrämmande och som att man inget kan göra.

Barnet minns oftast ingenting av detta dagen efter och kan inte heller återkalla vad han eller hon drömt. Oftast sker dessa episoder på förnatten (till skillnad från mardrömmar, som oftast dröms på efternatten).

Beroende på när under natten som episoderna sker, och om barnet minns drömmarna hon drömt eller inte, så är detta det vi brukar kalla nattskräck eller mardrömmar.

Vad kan man göra som förälder?

När barnet vaknar, alldeles stel av rädsla, eller gråtande otröstligt, skrikande och vevande med armarna, då behöver man som förälder "finnas där" - tala lugnande och försiktigt, hålla om sin flicka eller pojke tills rädslan går över. Kanske nynna på någon vaggvisa eller prata om något vardagligt.

I viss litteratur kan man läsa att nattskräck kan utlösas av sömnbrist och avhjälpas av att barnet får ta sig en tupplur tidigare under dagen, eller får för vana att lägga sig lite tidigare på kvällen.

Möjligen kan man prova att ändra i kvällsrutinerna. Kanske ta en tallrik filmjölk i lugn och ro strax innan tandborstning och sänggående, undvika TV de sista timmarna innan sänggåendet, och ersätta det med någon stillsam lek eller en "snäll" saga.

Ibland får barn i tidig skolålder alltför tidigt ta del av alltför avancerade (och därmed lite skrämmande) historier, när de i själva verket skulle behöva lugnande, "snälla" berättelser för att få en lugn natts sömn.

Kanske kan man också lämna en nattlampa tänd i barnets rum, och/eller dörren på glänt.

Tänka på att inte ha TV- eller radionyheterna på direkt utanför ett barns rum när det ska försöka somna, utan välja en tidigare (eller senare) nyhetssändning.

Vissa har för vana att väcka sina barn, prata lite med dem, och därefter låta dem somna om innan man själv går och lägger sig. På detta sätt undviker man en senare nattskräcksepisod.

När försvinner mardrömmarna?

Det man ganska säkert kan säga är att dessa episoder kommer att gå över. Är det så att attackerna trots allt fortsätter och man som förälder känner sig orolig eller hjälplös bör man vända sig till BVC, skolhälsovården eller försöka få en tid hos en barnläkare i öppenvård som finns på många håll i landet.

Läs expertens tips om vad man kan göra när barnet har återkommande mardrömmar (en bit ner i artikeln om grundtrygghet).

Faktagranskad av:

Henrik Arnell, barnläkare, överläkare