Eksem

Eksem kan drabba barn så tidigt som vid någon månads ålder.

Många får barn eksem på grund av allergi, så kallat atopiskt eksem men ofta förblir den direkta orsaken okänd. Med atopiskt menas en medfödd benägenhet för allergier, exempelvis hösnuva eller astma.

Vanliga och viktiga födoämnen som kan orsaka allergi är komjölk, ägg och jordnötter. Eksemet och klådan kan förvärras av till exempel citrusfrukter, choklad och tomat men även av sådant som fukt och yllekläder.

Många barn med spädbarnseksem växer ifrån eksemet vid 1-2 års ålder, men ibland stannar det kvar och ger då besvär framförallt i böjvecken på armar, ben och hals som s.k. böjveckseksem.

Hos barn i skolålder ökar andelen barn med andra typer av eksem, t ex kontakteksem orsakat av nickel

Eksemet gör huden röd och irriterad, ibland vätskande eller torr och fnasig. Eksemet kliar och kan ibland bli infekterat av hudbakterier, framför allt stafylokocker.

Behandling - smörj, smörj, smörj

Mjukgörande och fuktbevarande krämer kan köpas receptfritt på apotek. Ofta behövs en mild kortisonkräm (finns receptfritt på apotek) för de mest utsatta ställena på kroppen, vanligen böjvecken.

Förebygg att huden blir torr

Barn med eksem har mycket ofta torr hud som en stor del i sina besvär.

Här följer några enkla tips som kan förebygga och lindra torr hud.

Tvätta inte barnet med tvål för ofta.

Använd gärna badolja i badvattnet och en mjukgörande salva efter badet.
Vid minusgrader, tvätta barnets ansikte på kvällen före läggdags.
Använd inte salva i ansiktet på morgonen innan det är dags att gå ut. Det kan bidra till köldskada i huden.

Svårbehandlade eksem - kontakta BVC

Om eksemet är svårbehandlat och kliande, bör man kontakta BVC eller vårdcentral. Det är viktigt att barn med eksem får rätt behandling. Vid misstanke om överkänslighet eller allergi mot födoämnen som komjölk, ägg eller fisk kan barnet behöva diet och utesluta näringsämnet. Då kan det bli aktuellt med en allergiutredning för att om möjligt påvisa vad som utlöser eksemet.

Uppdaterad jan 2018

Faktagranskad av

Gudmund Stintzing, barnläkare, docent