Allergichock - anafylaktisk chock

I enstaka fall kan en allergiker få en mycket svår reaktion som kallas anafylaxi eller anafylaktisk chock. En anafylaktisk reaktion kan inträffa bara någon minut efter det att man utsatts för det allergiframkallande ämnet. 

Som regel är anfallet farligare ju tidigare reaktionen kommer, men det händer också att man kan få en livshotande reaktion efter flera timmar.

Det senare gäller framför allt läkemedel, särskilt i kombination med fysisk ansträngning eller kall dryck som kan förstärka reaktionen.

De vanligaste utlösande faktorerna

• Vissa livsmedel (t ex mjölk och ägg hos små barn, jordnötter, trädnötter hos äldre)
• Vissa läkemedel (t ex acetylsalicylsyra, penicillin)
•  Insektsstick (t ex bi och geting)

Vanliga symtom vid chock eller hotande chock

• Nässelutslag, hudsvullnad
•  Värmevallningar och ansiktsrodnad
• Nästäppa, nysningar
•  Svalgsvullnad, heshet, hosta
•  Andnöd, trånghet i bröstet
•  Illamående, kräkning, diarré, buksmärta
•  Blodtrycksfall
•  Yrsel, svimning

I de svåraste fallen, då chock, anafylaxi, leder till dödsfall beror det oftast på kvävning (svullnad i svalg och struphuvud), ett svårt astmaanfall eller på så kallad cirkulatorisk chock, då blodtrycket snabbt sjunker till livshotande låga nivåer.

Akutåtgärder

Om ett barn får svåra anafylaktiska symtom bör man snabbt tillkalla läkare eller åka till sjukhus. Under tiden så ska barnet behandlas enligt de riktlinjer som gäller för cirkulationssvikt (chock).

De barn som utrustas med akutmedicin (adrenalin, astmamedicin, antihistamin, ev. kortison) för egenbehandling ska naturligtvis använda den enligt de instruktioner de fått - vid behov med hjälp av någon vuxen. Det är viktigt att barnet och föräldrarna, liksom personal i förskola och skola, noga lär sig att använda utrustningen, så att de inte tvekar i akuta situationer.

Uppdaterad juni 2016

Granskad av: Johan Alm, specialistläkare barnallergi

Viktigt

Innehållet på denna webbplats är enbart till för informationsbruk. Materialet är inte avsett att användas i stället för professionell medicinsk rådgivning eller behandling av läkare.