Familjen

Slår sina kamrater

Fråga:

Vår son, snart 4 år, slår andra barn. Han började hos dagmamma vid 1,5 års ålder, men det slutade med att dagmamman inte kunde hantera honom, då han hela tiden slog sina kamrater.

Problemet tilltog och vi bytte till kommunal förskola, då han var 3,5 år gammal. Personalen där säger att de arbetar med honom och att de har kommit långt i bearbetning, men fortfarande finns det mycket att göra.

Vi var på 3-årskalas häromdagen, och under två timmar slog han två olika barn.

Vad han än har i handen, utan att tänka, slår han till impulsivt.

Ett exempel var när han hade ett gevär i hårdplast, som han slog till en annan pojke i huvudet med. Det blir farligt för både honom själv och andra barn.

Som förälder är detta mycket genant och vi vet inte längre hur vi skall hantera detta.

Trots att vi säger till på skarpen varje gång, och att man skall prata istället och inte använda händerna, verkar inget hjälpa.

Vad skall vi göra???

Svar:

Det är ganska vanligt att små barn, ca 1-2 år, tar till handgripligheter i sina kontaktförsök eller reaktioner.

Det hänger många gånger ihop med att språket inte kommit igång och många föräldrar som varit bekymrade för detta beteende kan berätta att det avtagit i samband med barnets utveckling av språket.

Man ska alltid vara observant på om ett mindre lämpligt beteende dröjer sig kvar och blir befäst eller "automatiskt". Det är viktigt att ta reda på vad grundproblemet är så att man jobbar med problemet på rätt sätt.

Ni beskriver ett impulsivt beteende som yttrar sig i att er son, utan eftertanke, slår till andra barn i vissa situationer.

Barn som har svårt att hejda sina impulser stannar inte upp till eftertanke utan reagerar direkt. Det man många gånger gör både som förälder och personal är att språkligt tillrättavisa och förklara efter att det tråkiga har hänt.

Då är barnets tankar inte kvar i den situationen och tillrättavisandet hjälper föga.

Det blir också lätt så att vi bara talar om för barnet vad han eller hon inte får göra. Att istället försöka förutse en jobbig situation och ge konkreta alternativ på hur barnet ska göra är bättre. Det gäller alltså att försöka vara steget före barnet istället för tvärtom.

I förskolan är det säkert många situationer som blir mödosamma för er son. Det är mycket viktigt att han inte ständigt råkar in i situationer som han upplever som misslyckanden. Hans självkänsla blir sämre och det blir svårare att komma till rätta med problemet.

Det finns olika pedagogiska sätt som kan hjälpa er son. Det kan vara att göra sociala berättelser, att använda bilder som struktur i vardagen. Det finns en del att läsa som kan ge bra råd. Ni kan t ex få tips genom specialpedagogiska institutet, www.sit.se.

Läs gärna mer om barns ilska, grundtrygghet och självkänsla.


Besvarad av: Kicki Polleryd, psykolog