Treåring som härmar kompisar

Fråga:

Vi har en fråga som gäller vår 3-åriga dotter som hemma är en glad och pigg tjej men mycket trotsig. Men på dagis har fröknarna vid ett flertal tillfällen påpekat att hon bara härmar alla barnen och oftast utser ett som hon sedan härmar hela dagen.

De säger också att hon aldrig tar egna initiativ och sällan vill lägga pussel eller leka med play-doh som hon ofta gör hemma. De tror att hon har dåligt självförtroende. Hemma är det precis tvärtom, hon leker mycket själv. Och när hon träffar andra barn är det som vanligt utan härmlekar!

Detta har blivit ett problem för oss som vi ofta tänker på, och känner att vi gärna skulle vilja få ett svar på! Vi försöker ofta uppmuntra vår dotter och berömma henne samt stärka hennes självkänsla. Hur kan det vara en sådan kontrast och vad kan det bero på? Hon trivs ju på dagis verkar det som, och springer glatt in när vi lämnar.

Vi skulle vilja ha lite råd och tips om hur vi ska gå till väga. Undrar om detta härmande är ett ovanligt beteende. Mycket tacksamma för svar snart!

Svar:

Att imitera/härma andra är en förmåga som vanligtvis börjar utvecklas tidigt hos barn. Denna förmåga har stor betydelse för övrig utveckling; inlärning, språk, socialt samspel etc. I ert fall har dagispersonalen antytt att er dotter har svårt för att initiera, påbörja en egen aktivitet och att leka självständigt. Hon imiterar ofta andras beteende. Hemmavid fungerar det på ett annat sätt, även vid lek med kamrater.

Det är inte ovanligt att personal inom dagis/förskola och föräldrar uppfattar barnet olika. Det är inte heller konstigt för det är ju helt olika miljöer. Det jobbiga är när man som förälder uppfattar att personalen ser barnets beteende som ett problem. Då blir man orolig och det är lätt att tankarna far iväg; "Är mitt barn annorlunda"? "Trivs hon inte på dagis?" "Har vi gjort fel?"

Det kan vara så att er dotter har behov av att få hjälp med själva igångsättningen av en aktivitet; lägga pussel, rita eller leka med andra barn. Hon kanske behöver introduceras i leken med hjälp av någon vuxen, och detta kanske just är vad ni gör hemma?

Hon kanske är särskilt känslig för röriga miljöer och höga ljud där hon får svårt för att koncentrera sig? Det kan yttra sig i rastlöshet och osjälvständighet.

Mitt råd till er föräldrar är att prata med personalen om er oro, som främst tycks handla om hur de tänker där, utifrån de iakttagelser och påpekanden de själva gjort. Det kanske kan kännas bra för er att vara med på dagis vid några tillfällen och själva se hur det fungerar för er flicka.

Ni, som föräldrar, kanske kan komma med de bästa råden till personalen om hur de kan hjälpa er dotter i situationer som blir extra jobbiga för henne.

Besvarad av: Kicki Polleryd, psykolog

Läs gärna mer om grundtrygghet och självkänsla hos barn.