Klarar inte av att misslyckas

Fråga:

Har en son som är 6 år och är vanligtvis positiv och glad. Jag skulle vilja veta vad och hur jag skall göra när han genomgår, som han ser det, ett misslyckande.

Ett exempel var när han skulle göra en bollövning med sina lagkamrater. Detta var en ny variant fast baserat på det de alla kan, passa och fånga bollen. Det fungerade två gånger, tredje gången tappade han bollen och blev så ledsen att han började gråta och inte ville vara med mer.

Eller när han för första gången skulle åka slalom: "Jag kan inte…"

Hur länge (upp i åldrarna) skall man ”peppa” barnen utan att man blir en curlingförälder? Kan barnet bete sig olika beroende på vilken förälder som har hand om barnet just under den tiden?

Svar:

Barn är väldigt olika hur mycket de behöver peppas. I vissa åldrar när de skall lära sig många nya saker kan de dippa i självkänsla och behöva mer stöd.

Vissa forskare menar att det spelar stor roll hur vi ger beröm. Föräldrar bör ge mer beröm för att någon kämpar på och försöker om och om igen. Det är försöken som är viktiga. Då ökar chansen att lyckas.

Det kan vara negativt att säga till ett barn ”du är smart” eller ”du är duktig på detta”. Då betonar man inte att de kan bli bättre utan att smarthet är något de har - statiskt. När barnet misslyckas - som har uppfattningen att smarthet är något man har eller inte - kan barnet tolka misslyckande som att de inte är smarta/duktiga.

Då är det bättre att säga: ”Du måste kämpa lite till för då kommer du bli bättre, tänk så mycket bättre du har blivit sedan du började din träning.”

Alltså barnet som tänker att smarthet är något man har eller inte, tänker att misslyckande beror på dumhet/oduglighet och ger upp. Medan barnet som får berömmet: ”kämpa lite till” har uppfattningen att misslyckande innebär att barnet behöver öva lite mer. Detta barn kämpar vidare.

Som förälder kan man också vända på frågan från ens barn: ”Är det fint/bra det jag gjorde?” Då kan föräldern säga: ”Vad tycker du själv?” Detta är ett sätt att få barnet mer inifrånstyrt och att barnet lär sig att peppa sig själv. Man behöver inte alltid som förälder ge barn sina värderingar.

Att stödja sitt barn är en viktig föräldrauppgift hela livet. Det finns ingen ålder då barn inte behöver stöd.

Jag tänker inte heller att stödjande leder till curlingföräldrarskap. En curlingförälder låter inte barnet försöka själv och låter inte barnet misslyckas heller.

Alla måste lära sig stå ut med misslyckanden och kämpa mer och där kan föräldrarna var betydelsefulla både genom beröm när barnen inte ger upp men också som rollmodeller själva och visa hur man hanterar misslyckanden själv.

Besvarad av: Eva Hoff, utvecklingspsykolog

Läs gärna artikeln om grundtrygghet och självkänsla hos barn.