Åttaårige Roney räddades ur Göta kanal

En sommardag som förändrar allt

Det är en vacker sommardag vid Göta kanal i Borensberg 1961. Roney Pettersson leker med sina kompisar vid slussarna, trots att han egentligen inte får det för sina föräldrar. Vattnet är ju strömt och djupt. Ändå händer det att Roney och hans vänner metar nere vid kanalen.  Slussbron som han springer över är smal, och plötsligt halkar han ner i det vilda vattnet. Åttaåriga Roney kan inte simma men lyckas komma upp ovanför vattenytan då och då. Att försöka andas mellan kallsuparna är svårt.

– Konstigt nog kommer jag inte helt ihåg hur rädd jag var, men jag minns att jag fick många kallsupar. Ja, jag minns vatten. Att jag var omsluten av mycket vatten.

Det avgör räddningen

Vid kanalens kant står förtvivlade människor och ser på. En dem är Sven Rothman, en lokal chaufför som står och fiskar i närheten. Han reagerar blixtsnabbt och tar sig ner i vattnet. Det är inte lätt att lugna en person som har panik i vatten, och att få med sig densamme in till land kan vara ännu svårare. Så är det också för Sven och Roney. Som tur är kastar någon ner en livboj.

– Sven fick tag i mig och med hjälp av livbojen kunde han simma med mig till en stege en bit bort.

Kändes bra att få tacka sin räddare

När Roney väl kommit upp på land, bärs han omskakad och trött hem till sina föräldrar. De blir chockade och samtidigt tacksamma över att Roney har klarat sig. Några veckor senare får Roney chansen att tacka sin räddare, Sven Rothman, offentligt.

– Han fick en offentlig hyllning och blommor av staden. I samband med hyllandet fick jag möjlighet att uttrycka min tacksamhet, vilket kändes bra.

Studentexamen och familjeliv – så blev Roneys långa och rika liv

Tack vare livbojen och Svens räddning har Roney fått leva ett långt liv fullt av upplevelser. Han har rest, utbildat sig till diakon och arbetat med ungdomar och själavård inom kyrkan. Han har också gift sig med sin älskade fru Ingalill. Framför allt har han fått uppleva både barn och barnbarn.

– Jag var hemmapappa med våra barn. Det var nog den bästa tiden i mitt liv. Och att få bli farfar, säger Roney och fortsätter:

– Om det inte var för livbojen hade inte mina barn funnits och inte mina barnbarn heller. Det är jag tacksam över precis varje dag, säger Roney Petersson.

Tacksamheten följer med Roney – hela livet

Än idag kan människor i det lilla samhället prata om olyckan. Det händer att de kommer fram och frågar om det var han som höll på att drunkna.

– Ibland kan jag tänka på hur det hade blivit om jag inte hade klarat livhanken. Det händer saker i livet som du inte kan råda över och det finns ingenting som garanterar att du kan kliva upp varje morgon. Därför är jag mer tacksam i dag, säger Roney.

”För mig symboliserar livbojen trygghet”

Roney är även tacksam för livbojen, som på ett ögonblick gav honom chansen att få uppleva allt han gjort.

– För mig symboliserar livbojen trygghet. Tack vare livbojen räddades jag till ett liv.