Syskonsvartsjuka har väl de flesta stiftat bekantskap med. När ett syskon föds pockar det större barnet på extra uppmärksamhet.
Det är inte så konstigt. All fascination och uppmärksamhet som riktas mot det nytillkomna barnet väcker såväl avund som svartsjuka.
Sådana känslor kan ta sig uttryck både i en överdriven omsorg och någon gång uppenbar illvilja mot syskonet.
Motstridiga känslor är naturliga, men inte lätta att hantera och det stora barnet får inte helt fördömas för sina elaka handlingar.
Men det är viktigt att storasyskonet hindras från att göra lillebror/lillasyster illa - för det lilla barnets skull, men också för att själv skonas mot onödig skuld.
De större barnen kan också bete sig som småbarn själva, kanske till och med till synes gå tillbaka i utvecklingen och vilja bli matade - som lillebror/lillasyster, allt för att inte riskera att bli bortglömt av föräldrarna.
Läs gärna artikeln Stor blir liten igen - regression.
En god lösning kan vara att se till att man ägnar speciell uppmärksamhet åt storebror/storasyster, exempelvis genom någon regelbunden aktivitet där syskonet inte är med. Det kanske kan vara att gå till simhallen på lördags förmiddag med bara en av föräldrarna.
Syskonkiv är inget ovanligt, även sedan barnen blivit äldre. Det är snarare regel än undantag i de flesta familjer. Var inte rädda för att låta barnen försöka reda ut konflikter sinsemellan - utan vuxen inblandning. Ofta klarar de av det och inte sällan blir situationen snarare förvärrad av de vuxnas inblandning.
Vissa föräldrar har erfarit att barnens konflikter gestaltar sig helt annorlunda när en av föräldrarna lägger sig i än när den andre gör det och på åter ett annat sätt när ingen av dem lägger sig i.
Givetvis måste föräldrarna dock ta ansvar för att barnens egen konfliktlösning inte urartar så att barnen gör varandra illa på något sätt. Det kan ske när deras egna problemlösningsstrategier inte räcker till eller gått över styr. Då behöver barnen de vuxnas inblandning och hjälp.
Text: Bengt Grandelius, psykolog
Alla nyfödda barn behöver få chansen att känslomässigt knyta an till en eller ett par personer. En otrygg anknytning ökar risken för svårigheter i livet.
Vad gör ni tillsammans, alltså bara ni föräldrar? "Inte mycket" blir svaret från många nyblivna föräldrar som försöker få livspusslet att gå ihop.
Endabarn och sladdbarn får mycket uppmärksamhet, de blir ofta duktiga på att ta ansvar. Det menar beteendevetaren som skrivit en bok om syskonrelationer.