Till innehållet
Familjen

Syskonsvartsjuka

Syskonsvartsjuka har väl de flesta stiftat bekantskap med. När ett syskon föds pockar det större barnet på extra uppmärksamhet.

Det är inte så konstigt. All fascination och uppmärksamhet som riktas mot det nytillkomna barnet väcker såväl avund som svartsjuka.

Sådana känslor kan ta sig uttryck både i en överdriven omsorg och någon gång uppenbar illvilja mot syskonet.

Motstridiga känslor är naturliga, men inte lätta att hantera och det stora barnet får inte helt fördömas för sina elaka handlingar.

Men det är viktigt att storasyskonet hindras från att göra lillebror/lillasyster illa - för det lilla barnets skull, men också för att själv skonas mot onödig skuld.

De större barnen kan också bete sig som småbarn själva, kanske till och med till synes gå tillbaka i utvecklingen och vilja bli matade - som lillebror/lillasyster, allt för att inte riskera att bli bortglömt av föräldrarna.

Läs gärna artikeln Stor blir liten igen - regression.

Något bara för sig själv

En god lösning kan vara att se till att man ägnar speciell uppmärksamhet åt storebror/storasyster, exempelvis genom någon regelbunden aktivitet där syskonet inte är med. Det kanske kan vara att gå till simhallen på lördags förmiddag med bara en av föräldrarna.

Låt barnen lösa sina konflikter

Syskonkiv är inget ovanligt, även sedan barnen blivit äldre. Det är snarare regel än undantag i de flesta familjer. Var inte rädda för att låta barnen försöka reda ut konflikter sinsemellan - utan vuxen inblandning. Ofta klarar de av det och inte sällan blir situationen snarare förvärrad av de vuxnas inblandning.

Vissa föräldrar har erfarit att barnens konflikter gestaltar sig helt annorlunda när en av föräldrarna lägger sig i än när den andre gör det och på åter ett annat sätt när ingen av dem lägger sig i.

Givetvis måste föräldrarna dock ta ansvar för att barnens egen konfliktlösning inte urartar så att barnen gör varandra illa på något sätt. Det kan ske när deras egna problemlösningsstrategier inte räcker till eller gått över styr. Då behöver barnen de vuxnas inblandning och hjälp.


Text: Bengt Grandelius, psykolog

Goda råd

”Illasinnade” handlingar och elakheter gentemot ett mindre syskon betyder inte att barnet inte tycker om sitt syskon, bara att det känner ängslan att själv bli bortglömt. Vad föräldrar då kan göra är att i handling ge barnet en tydlig förvissning om att det inte är bortglömt genom extra uppmärksamhet.

Låt syskon pröva sin förmåga att själva lösa sina konflikter. Ofta går det bra. Men vid vissa tillfällen kan vuxnas inblandning vara nödvändiga för att skydda barnen när de går för hårt åt varandra.