Endabarn och sladdbarn

Endabarnet blir oftast bra på att ta ansvar, men föräldrarnas samlade förväntningar kan vara tunga att bära. Det menar Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och småbarnspedagog. Hon har skrivit boken "Äldst, yngst eller mittemellan" och intresserat sig för hur barn utan syskon utvecklas, och hur de uppfattar sig själva.

Naturligtvis finns det mycket som spelar in för hur ett barn utvecklas – föräldrarnas egenskaper och erfarenheter, arv, yttre miljö etc – men också närvaron eller frånvaron av syskon.

Elisabeth Schönbeck har intresserat sig särskilt för syskonrelationer. Och vad som är speciellt för många endabarn, som i stort sett inte behöver konkurrera med några syskon om föräldrarnas uppmärksamhet.

– Att vara endabarn har både fördelar och sina nackdelar. Det gäller att ta vara på fördelarna och låta varje barn utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Ansvar och mindre konkurrens

Ett barn som har mer än sex år till sitt närmaste syskon definierar Elisabeth Schönbeck som ett ”funktionellt endabarn”, alltså att de fungerar som endabarn.

Föräldrarnas samlade förväntningar kan vara tunga att bära. Barnet kan också känna ansvar för att föräldrarna har det bra, de har inga jämnåriga syskon att dela eventuella familjeproblem med. Men endabarnen kan även tillägna sig fördelar; de behöver inte lägga tid på konflikter med syskon eller bevaka sina revir. Chipsskålen är bara deras. Föräldrarna tittar bara på dem.

Endabarnet blir ofta bra ledare

Endabarnen uppfattas ofta av sina kamrater som lillgamla, lite nördiga kanske. Men deras storhetstid kommer ofta senare i livet: Endabarnen är överrepresenterade bland t ex nobelpristagare och astronauter, de söker ofta erkännanden som är ämnade för föräldrarnas stolta blickar.

– Björn Borg och många andra idrottsstjärnor är endabarn. Och endabarnen är ofta bra på att leda en grupp. Obama, Putin, Clinton är alla endabarn eller funktionella endabarn.

Baksidan kan vara att barn som inte stötts mot syskon är mer ovana att kompromissa när de ändå tvingas ingå i en grupp med olika viljor. Men inte heller här finns någon säker vetenskap:

För ett par år sedan kom en studie som visade att förskolebarn med syskon hade en något bättre social förmåga. Samma forskare presenterade 2010 en ny undersökning som konstaterade att ensambarn i tonåren har precis lika mycket kompisar som jämnåriga med syskon.

”Sladdbarn”

Sladdbarn, som föds mer än sex år efter ett syskon, är också funktionella endabarn. Här finns inte den konkurrens som ofta uppstår mellan andra syskon. "Sladdisen" har goda förutsättningar att klara sig bra – om han eller hon inte blir bortklemad och tas ifrån allt ansvar, vill säga.

– Om föräldrarna bara skrattar när "lillens" glass åker i golvet, då gör de honom en otjänst. Som förälder måste man vara uppmärksam på sitt eget förhållningssätt.

Familjens sladdbarn får ofta börja göra vissa saker tidigare än vad hans eller hennes syskon någonsin fått, dels av rent praktiska skäl, dels på grund av att föräldrarna är mer rutinerade.

För en del handlar det mestadels om "kul" saker som t ex att börja rida, att få se spännande filmer på TV etc. Men vissa sladdbarn får också ta extra stort ansvar, till exempel för någon förälder när storasyskonen flyttat hemifrån.

Text: Åsa Fagerström, medicinjournalist

Syskon till funktionshindrade barn

Barn som har ett syskon med någon slags svårt funktionshinder är på sätt och vis en slags ensambarn. Föräldrarna måste måna om att ge dessa barn utrymme och uppmärksamhet även om tiden inte alltid räcker.

Särskilt svårt blir det om det är ett äldre syskon som är funktionshindrat, då måste det yngre barnet bli storasyskon väldigt tidigt, vilket kan upplevas som orättvist.

Skicka gärna efter skriften ”Jag finns också!” har givits ut av Allmänna Barnhuset. Den handlar om hur det är att ha en bror eller syster med svår sjukdom eller funktionsnedsättning.

Läs gärna om att ge barn bra grundtrygghet och självkänsla.