Kolik - tremånaderskolik

Koliken kan börja redan vid ett par veckors ålder och för att nå sitt maximum vid ca 6-8 veckors ålder. Sedan minskar skrikigheten och efter 3 - 4 månaders ålder brukar den gå över.

Symtom på tremånaderskolik

Det finns många orsaker till skrik i den här åldern, hunger, trötthet, kyla, värme eller bara behov av uppmärksamhet. Hur kan man då se skillnad på vanlig skrikighet och kolik?

I det typiska fallet är det lätt att känna igen tremånaderskolik på intensiteten i det otröstliga skriket, som kommer i attacker för att avlösas av lugnare perioder, innan skriket kommer tillbaka. Barnet drar upp benen, knyter händerna och blir högrött i ansiktet och samtidigt kanske rapar och släpper sig. Vissa barn verkar hungriga och suger häftigt på tröstnappen.

Barn med tremånaderskolik mår annars bra, äter bra, ofta glupskt och ökar i vikt, som förväntat.

Tänkbara orsaker

Tremånaderskolik har alltid funnits och i olika kulturer. Mellan tio och tjugo procent av alla spädbarn har tremånaderskolik. Flickor och pojkar är lika ofta drabbade. Kolik har inte blivit vanligare utan snarare minskat, eventuellt beroende på att färre spädbarnsmödrar röker och fler ammar mer fritt.

Det har funnits psykologiska teorier om störd mor-barnrelation. Inget talar för att det skulle vara den primära orsaken. Däremot kan föräldra-barnrelationen tillfälligt störas när barnet har sin kolikperiod - när ingen sover bra.

Trots att det är så vanligt är orsakerna till tremånaderskolik ännu oklar. Förmodligen är det flera orsaker som leder till magsmärtorna, som överkänslighet för ämnen i bröstmjölken eller modersmjölksersättningen samt tendens att svälja mycket luft och omognad i tarmfunktionen med störd rörlighet.

Spädbarnets tarm ännu är mer genomtränglig för olika ämnen som finns i modersmjölken eller modersmjölksersättningen.

Små mängder av komjölksprotein kan nå spädbarnet från mammans tarm via bröstmjölken. Det förekommer därför att spädbarn kan utveckla allergi med kolik mot komjölksproteiner genom modersmjölken. Men det är förstås vanligare att spädbarn utvecklar den här typen av allergi om barnet får modersmjölksersättning. Den vanliga modersmjölksersättningen är gjord på komjölk som kan ge upphov till svår tremånaderskolik.

Vad kan man göra åt kolik?

Det är påfrestande att som förälder uppleva den maktlöshet det innebär att se barnet gråta eller skrika otröstligt under flera timmar varje kväll och natt. Sömnlösa nätter leder dessutom ofta till spänningar i familjen. Det är då viktigt att få råd och stöd från närstående och BVC. Läs mer om sömnproblem hos bebisar.

Det finns, och har funnits, lika många behandlingsmetoder mot tremånaderskolik som det funnits teorier om orsaken.

Att prova själv:

• Om bröstmjölken rinner häftigt, mjölka ur lite innan barnet läggs till bröstet. På så sätt hinner barnet svälja mjölken utan att samtidigt få i sig för mycket luft.
• Minska hålet i nappen på flaskan så att det rinner långsammare.
• Låt barnet rapa under måltiden och efteråt.
• Ha nära kroppskontakt, bär gärna barnet i sele.
• Pröva eventuellt med tröstnapp om barnet verkar ha stort sugbehov.
• Sluta röka om du gör det. Tremånaderskolik är vanligare om mamman röker.
• Pröva att själv undvika vissa födoämnen, som t ex lök, kål, choklad och kaffe.
• Pröva spädbarnsmassage/kolikmassage.
• Pröva Minifomdroppar, som kan minska gasbildningen, även om övertygande studier saknas så är det ofarligt.
• Pröva magdroppar som innehåller laktobaciller, fråga på ditt apotek. Dessa påverkar tarmfloran på ett gynnsamt sätt och har i en studie visat sig minska koliken.

Särskilda åtgärder efter kontakt med BVC eller läkarmottagning:

• Om du ammar, om koliken är svår och ovanstående åtgärder inte alls hjälpt bör du prova en strikt komjölksproteinfri diet under minst en vecka. Det är inte så enkelt - du behöver hjälp och stöd från din BVC och eventuellt en dietist.
• Om barnet får modersmjölksersättning (i de vanliga ersättningarna finns det mjölkprotein) bör du prova att byta den mot en helt komjölksproteinfri ersättning (till exempel Nutramigen) under 1-2 veckor i samråd med BVC eller läkare.

Håll ut!

När det är som jobbigast – tänk då på att den jobbiga perioden faktiskt kommer att gå över. Kom ihåg att du som mamma eller pappa inte är skyldig till att ditt barn har det så jobbigt. Sök stöd och försök hitta metoder att "stå ut" under de jobbigaste timmarna.

Uppdaterad juni 2020

Text av:

Gudmund Stitzing, barnläkare, docent