Äter dåligt - påverkas längden?

Fråga:

Vårt barn är 2,5 år och väger 12.9 kg och är 89,5 cm. Han väger samma som för 4 månader sedan.

Det har funnits en problematik kring maten sedan han var lite mindre än 1.5, då fick han höstblåsor och var sjuk mycket länge.

Vi kämpar med maten, lägger grädde och smör i vällingen mm. Men han hittar inte intresset för mat. Vi är givetvis väldigt oroliga att hans framtida längd påverkas och att undervikten är en nackdel när han blir sjuk mm. Han blir sjuk ganska ofta nu eftersom han går på dagis.

Vi har inte fått komma till dietist tyvärr.

Vad kan man göra? Vi vill veta hur bristen på mat kan påverka hans längd.

Svar:

Tillväxt hos barn är ett spännande ämne tycker jag och därför riskerar mina svar ibland bli för långa och omständliga, jag hoppas du ursäktar!

Tillväxtkurvor hör till barnläkarens allra viktigaste verktyg för att bedöma ett barns välmående. Men kurvan måste alltid värderas utifrån barnets förutsättningar, dvs man måste ta hänsyn till om hen föddes för tidigt, hur föräldrarnas tillväxt ser ut, barnets näringsintag med mera. Min erfarenhet från BVC och från mitt arbete på Astrid Lindgrens barnsjukhus är mångårig och jag har sett det mesta vill jag våga påstå. En sak är säker: uppfattningar om vad som är bra och dålig tillväxt varierar väldigt mycket bland föräldrar!

Som barnläkare och sköterska är det alltid viktigt att vara försiktig med alltför svepande råd. Ett förfluget ord i all välvilja kan skapa så väldigt mycket onödig oro hos föräldrarna.

Jag brukar alltid nuförtiden ta fram barnets tillväxtkurva och be föräldrarna själva beskriva vad de tycker sig se, innan jag berättar hur jag bedömer deras barns tillväxt. Ibland skiljer sig uppfattningarna ganska avsevärt och då är det viktigt att lyssna noga på vad som oroar.

Ofta handlar det om att man som förälder har vant sig vid den otroliga tillväxt som barnen uppvisar under de första 12-18 månaderna (ett friskt fullgånget barn växer cirka 25 cm under första året, och sedan sjunker tillväxttakten snabbt till ca 5 cm/år vid 10-12 års ålder).

Tillväxten bromsas alltså upp vid 1-1.5 års ålder, och redan vid 2.5 års ålder brukar barn ”bara” växa 7-8 cm/år.

Det är också väldigt vanligt just mellan 1 och 3 år att barnen byter tillväxtkanal, och anpassar sig mer till sina genetiska förutsättningar, dvs till hur stora föräldrar barnet har att brås på.

Utifrån er sons längd på 89.5 cm så gissar jag att ni är ganska långa? Man brukar säga att en pojke brukar bli ungefär dubbelt så lång som han är vid 2 – 2.5 års ålder, och för flickor gäller att halva slutlängden uppnås något tidigare, redan vid 1.5 - 2 års ålder.

Eftersom jag inte har er sons fullständiga tillväxtkurva framför mig kan jag inte ha det där viktiga samtalet med er. Du rapporterar hans nuvarande ålder, längd och vikt och att han inte ökat nämnvärt i vikt de senaste 4 månaderna, trots era ansträngningar med extra energi i maten.

Utifrån detta kan jag säga att han just nu ligger exakt mitt i normalfördelningen för barn i hans ålder. Med andra ord: om man ställde alla friska 2.5-åringar i Sverige på ett långt led utifrån deras längd och vikt så skulle han stå i mitten! Jag kan också konstatera att hans BMI (body mass index) är 16.9, och det är exakt normalt det också.

Kan det vara så att han hittills legat lite högre i tillväxtkurvorna, att han tillhört de lite större barnen och nu håller på att växlar ner till en annan tillväxtkanal? Hur stor var han när han föddes?

Du skriver också att han är underviktig. Det är han inte, det kan jag bestämt säga utifrån hans nuvarande längd och vikt.

Ibland ser vi ganska tydliga årstidsvariationer i tillväxten, oftast med högre hastighet under vår och sommar och lägst under vintern, trots att många barn är mer aktiva och säkert gör av med mer energi under våren och sommaren. Kanske är det så med er kille?

Nu ska jag komma med ett förnumstigt råd och sådana råd är typiskt för oss inom vården, eller hur? Men ibland ligger det faktiskt något i dem.

Jag vågar påstå att din son är fullständigt normal, och säkert har han fullständigt normaloroliga föräldrar också. Rådet till er är lättare att ge än att ta emot; ägna pojkens ätande lite mindre uppmärksamhet, så ska ni plötsligt en dag se att han blir lite mer intresserad själv i stället! Jag kan nästan lova att det kommer att hända.

Ni behöver ingen dietist tror jag. Er pojke är ganska säkert helt frisk och fullkomligt normal. Han hade en tuff start med jobbig och långdragen virusinfektion förra vintern. Tack vare ihärdiga föräldrar och gott gry har han klarat av den. Låt honom nu ”bestämma själv” lite grand, så ska ni se att han plötsligt – när ni minst anar det – börjar intressera sig för mat igen och börja både gå upp i vikt och växa på längden!

Lycka till!

Besvarad av: Henrik Arnell, barnläkare, överläkare