Annas identitet blev kapad
Antalet id-stölder ökar lavinartat. Statistiken visar en tydlig och obehaglig trend. Men vad händer egentligen när man får sin identitet stulen? Vad får det för konsekvenser i vardagen? Och hur känns det? Anna drabbades en sommar och delar med sig av sin historia.
Det började med ett sms om en faktura. Anna brukar inte handla mot faktura och därför reagerade hon. Men hon var på jobbet och tänkte att hon skulle kolla upp det i slutet av dagen. Efter en liten stund kom ett mejl. ”Din order är på väg”, stod det, och i paketet skulle det finnas en Playstation 4 – inget som Anna hade beställt. Hon kom att tänka på sms:et och ringde genast upp avsändaren. Men hos dem handlade det om ett annat köp: en surfplatta.
Nu förstod Anna att hon var id-kapad. Och sedan började karusellen.
”Jag satt i telefon i två tre dagar”
– Jag fick vara min egen utredare på heltid. Jag blev visserligen inte av med några pengar, men jag satt i telefon i två tre dagar för att reda ut det som hade hänt. Hos polisen är det alltid telefonkö, jättejättelänge. Och alla företag har inte nummer till kundtjänst, några av dem fick jag chatta med i stället.
Anna var snabb och företagen tillmötesgående. Båda beställningarna stoppades i tid.
Efter en sökning på nätet fick hon veta att hon även behövde kontakta kreditupplysnings-bolagen. Det finns ungefär 25 stycken, hon ringde inte alla utan valde ut några av de största.
– Kreditupplysningsbolagen la in en spärr på en gång så att ingen obehörig kunde ta lån eller handla på faktura i mitt namn. Men efter fem dagar skulle de släppa spärren om jag inte skickade in en polisanmälan. Med polisanmälan kunde de förlänga spärren med fem år. Det var rätt meckigt alltihop.
Bedragarna hann med allt på ett dygn
Nästa steg var alltså att göra en polisanmälan. Polisen ville bland annat veta vilka kontaktuppgifter bedragarna hade uppgett, så Anna fick ringa tillbaka till företagen för få mer information. Hon märkte ett mönster: bedragarna beställde i hennes namn, till hennes adress. Men de skrev att aviseringen skulle skickas till deras mobilnummer. Dessutom hade de skapat en mejladress som liknade Annas.
Under tiden kom det en bekräftelse på ett nytt köp, och hon fick köra samma rundringning ännu en gång: kontakta företaget, bestrida fakturan, be att få uppgifter om beställaren och så polisanmäla igen.
Anna insåg att hon var tvungen att ta reda på om det fanns fler beställningar, och kom på att hon kunde ringa till faktureringsföretag som var kopplade till webbutiker.
– Jag hittade några till, alla från samma dygn. Så snabbt gick det alltså! Om jag hade varit bortrest så hade det ju varit kört. Dessutom var det en smart id-kapare som såg till att inte handla för så stora belopp. Vid flera av köpen hade det därför inte gjorts någon kreditkoll. Det gör det svårare att upptäcka att något inte stämmer. Jag hade alltså tur i oturen att det första företaget fattade misstankar och skickade det där sms:et.
”Jag hade väl bara oturen att drabbas”
Anna har funderat men vet inte hur bedragaren lyckades kapa hennes identitet. Hon har heller inte fått veta vem det var, eftersom polisen har lagt ner alla hennes ärenden i brist på bevis.
– Polisen frågade faktiskt om det kunde vara någon jag kände. Men det kan jag inte tänka mig. Jag hade väl bara oturen att drabbas.
Numera strimlar hon för säkerhets skull all post innan hon slänger den. Och hon tänker till innan hon visar sitt personnummer. Hon har även lagt in en så kallad e-spärr på sitt personnummer. Ingen, inte ens hon själv, kan nu handla på faktura på nätet i hennes namn. Det är okej, tycker hon, hon brukar ju i alla fall hellre betala med kort. Men det finns annat som inte känns okej:
– Skurkarna där ute har ju fortfarande mitt personnummer. Och en gång hann de hämta ut de beställda varorna, alltså har de ett falskt id-kort med min identitet. Det känns jobbigt.
Försäkra ditt barn
Med vår barnförsäkring är ditt barn försäkrat dygnet runt mot sjukdom och olycksfall.
