Bacillskräck hos barn

Fråga:

Mitt barnbarn är en 7-årig tjej som nu har fått bacillskräck. Hon vill inte leka med kompisarna för då kan hon få baciller. Hon vill inte äta någon annanstans än hemma för då kan hon få baciller och bli sjuk. Hon vill inte äta "skräpmat" säger hon för då kan hon bli tjock.

Vad ska vi göra åt detta? Ska vi bara ignorera detta eller måste vi söka hjälp hos BUP?

Hon har en trygg familjemiljö och inget har hänt i hennes liv som kan ha orsakat dessa tankar.

Svar:

Det är inte helt lätt att ge några tvärsäkra råd till dig angående din dotterdotter. Det är nämligen så att det du beskriver å ena sidan är vanligt och oftast övergående, men å andra sidan kan långvariga tvångstankar ibland börja redan i tidig skolålder - inte sällan med ett ganska ”oskyldigt” beteende, just så som du beskriver.

Att du beskriver hennes hemmiljö som trygg är förstås en bra och hälsobefrämjande faktor. Hur är det med ärftlighet för sjukliga tvångstankar och tvångsbeteenden? Om någon i den närmaste familjen har sådana besvär ökar förstås risken att din dotterdotter också kommer att utveckla långvariga besvär.

Som jag började med så är det alltså vanligt med liknande symtom hos barn i skolåldern, och dessa går allt som oftast över utan att de utvecklas till något långvarigt och handikappande. Mitt råd är att du tar dig tid att lyssna ordentligt och respektfullt på det hon har att berätta om sin oro för baciller och skräpmat, att du ställer nyfikna men ej dömande frågor om det du eventuellt inte förstår i hennes tankegångar – visa henne att du har både tid och tålamod att försöka förstå henne! Ha absolut inte bråttom med att tala henne till rätta, eller med att förklara för henne att det är överdriven oro som är onödig. Innerst inne tror jag nämligen redan hon vet det.

Det allra bästa tror jag skulle vara om det sedan kunde bli hon som till slut frågar dig om det hon berättar är vettigt, eller låter ”dumt” i dina öron. Då får du ju chansen att stillsamt tala om för henne att hon härbärgerar en överdriven oro för smuts och skräpmat, och att detta oftast brukar gå över. Skulle hon inte fråga dig om dina synpunkter, så tycker jag ändå du vid tillfälle ska tala om för henne vad du tänker. Kanske kan du börja med att fråga henne om vad hon tänker om sin egen oro för att bli smittad eller tjock, och därmed ge henne chansen att på egen hand konstatera att det är ett överdrivet beteende - men ett sådant som kanske är svårt att sluta med.

Du kan säkert trösta henne med att det kommer att gå över. Om hon själv inte förmår se att hennes beteende är överdrivet och således saknar perspektiv på sitt eget beteende så tror jag det vore bra att uppmana ditt barnbarns föräldrar att kontakta Barn- och ungdomspsykiatrin för att diskutera lämpliga åtgärder.

Ifall beteendet tenderar sprida sig till nya områden – t ex om tvättvång tillkommer och tvångshandlingarna börjar gå ut över det sociala livet – t ex att hon inte kommer iväg till skolan på morgonen på grund av alltför tidskrävande ritualer, så är det viktigt att ta itu med det. Ett sådant tvångssyndrom är det klokt att hantera så snart som möjligt – det är lättare att komma över det om det inte hunnit pågå alltför länge.

Mitt råd blir alltså att ta ett ordentligt, icke-dömande samtal med din dotterdotter om det du ser, och höra hennes tankar runt sin egen oro.

Lycka till!

Besvarad av: Henrik Arnell, barnläkare, överläkare

Läs gärna våra övriga expertsvar här under, eller artiklar om ångest och oro hos barn.