Svampinfektion - torsk, ringorm, fotsvamp

Vissa svampinfektioner är ganska vanliga hos vuxna men ovanliga hos barn, såsom fotsvamp och nagelsvamp.
Tvärtom är det med vissa andra infektioner – svamp i munnen, ringorm, svampinfektioner i hårbotten – dessa är vanligare just hos barn.

Svampinfektioner hos barn

Det är inte ovanligt att man i odlingar från hud eller munslemhinna kan hitta svamp, men det betyder inte alltid att denna ger symtom och behöver behandlas.

Hos nyfödda barn, med sitt omogna immunförsvar, med tunn hud och en del ”fuktgömmor” i hudvecken, i stjärten och runt könsorganen under blöjan kan jästsvampar (oftast Candida) få grepp. De kan ge leda till röda, vätskande behandlingskrävande utslag. Lite större barn kan också drabbas av så kallad ringorm eller svamp i hårbotten. Dessa infektioner beror på andra svampar – dermatofyter.

Barn kan alltså få olika former av svampinfektioner. Vissa av dessa kan lätt förväxlas med eksem eller andra utslag.

Torsk

Torsk är en benämning på vanligt förekommande jästsvampinfektion (Candida) i munhålan. Den ger en gulvit beläggning, framför allt på kindernas insida, som inte går att skrapa bort (till skillnad från mjölkrester).

Muntorsk går i de allra flesta fall över utan behandling.

Ringorm (tinea corporis)

Ringorm orsakas av så kallad trådsvamp (dermatofyt) och har fått sitt namn efter de ringformade rodnande fläckar som en svampinfektion på huden ofta ger upphov till. Infektionen kan sitta på olika delar av kroppen.

Den vanligaste orsaken till ringorm är svampar som sprids från pälsbärande djur, zoofila dermatofyter. Ofta liknar ringorm eksemutslag, vilket innebär att felbehandlingar är ganska vanliga.

Fotsvamp (tinea pedis)

Svampinfektion på fötterna är ovanligt hos barn, men kan förekomma hos barn som regelbundet använder alltför täta skor. Vid denna svampinfektion, vilken liksom ringorm orsakas av en trådsvamp, uppstår små vätskande blåsor och uppluckrad hud på fotens sidor och mellan tårna.

Diagnostik vid svamp

Misstänker man svampinfektion skall man kontakta BVC eller sin husläkare. Vissa svampinfektioner, t ex torsk i munnen, är lätta att känna igen och kräver ingen ytterligare diagnostik.

I andra fall, t ex vid misstanke om svamp i hårbotten eller ringorm, krävs det ofta påvisning av svamptrådar (mycel) i mikroskopet, eller odling. Då tar man först ett skrapprov från området. Det brukar inte göra ont.

Behandling

Bästa sättet att förebygga svampinfektion hos spädbarn är att lufta hudens många veck och ”fuktgömmor”. Hjälper inte det kan svampen ofta behandlas med en kräm eller salva som innehåller svampmedel.

Mot muntorsk kan man till att börja med prova att badda svampbeläggningen med avslaget vichyvatten, som ger en litet mer basisk miljö än den sura miljö som jästsvamp trivs allra bäst i. Man behöver dock behandla många gånger dagligen för att det ska ha effekt på svampen.

Fungerar inte detta kan du kontakta din BVC för råd.

Vid kraftig torsk kan ett receptbelagt svampmedel ordnas via BVC.

Ringorm, fotsvamp och andra trådsvampinfektioner förebyggs genom att undvika kontakt med smittan. Detta innebär t ex att inte låna mössor eller använda varandras kammar. Behandling innebär lokalt verkande svampsalva, men ganska ofta krävs också svampmedicin i tablettform. Kontakta din BVC eller vårdcentral för råd.

Uppdaterad aug 2016

Faktagranskad av:

Henrik Arnell, barnläkare, överläkare