Är affektkramper farliga?

Fråga:

Min 2-åriga dotter har i två veckors tid fått "affekt-utbrott", de kommer alltid i samband med att hon är trött. Vad händer med barnen och hur beter jag mig som förälder när det inträffar?

Svar:

Du beskriver att din dotter har affekt-utbrott i samband med trötthet. Vi kallar ofta dessa utbrott för affektkramper eller affektanfall. Det har egentligen ingenting med krampsjukdom som epilepsi att göra.

De drabbar de mindre barnen och ses ganska sällan hos barn äldre än tre-fyra år. I vissa familjer tycks det förekomma oftare än i andra och en del föräldrar kan berätta att de själva hade liknande "hyss" för sig som små.

Det är ganska vanligt, kanske så mycket som 3-5 av 100 friska barn har enstaka affektanfall under sina första år.

Anfallen kan se lite olika ut; vissa barn blir ledsna, gråter, tappar andan och svimmar för att bara ett par sekunder senare (kan variera upp till en halv minut) vakna upp.

Andra barn reagerar på något starkt känslomässigt stimulus med att svimma och ibland till och med rycka i armar och/eller ben en stund innan de vaknar. Föräldrar kan beskriva att barnet utan föregående skrik eller bråk plötsligt bara svimmar i samband med en överraskande händelse.

Utlösande faktorer kan vara smärta, ilska eller t om glädje och upprymdhet. Vissa föräldrar beskriver att barnen först blir argt eller ledset, gråter skriker nästan så han eller hon tappar andan, och sedan "tuppar av" och kanske också har kortvariga kramper innan de kommer till sans igen.

Ibland kommer barnets "utbrott" som du skriver när han eller hon är tröttare än vanligt; hjärnan hänger inte riktigt med och olika former av inadekvata reaktioner kan dyka upp.

Vi känner ju alla igen reaktionen hos en sex- eller sjuåring som inte vill gå och lägga sig, som plötsligt kan bli alldeles "omöjlig" och förvandlas från en lugn liten varelse till att vara alldeles utom sig.

Detta reaktionsmönster kommer hos de lite äldre barnen, medan din tvååring istället får sitt ”affekt-utbrott”. Vi brukar kanske lite slarvigt skylla dylika reaktioner på barnets omogna nervsystem, men det ligger nog del i den förklaringen.

Allt eftersom blir eventuella reaktioner i samband med smärta och andra liknande situationer mer och mer ”vuxna”.

Vissa hävdar att det lilla barnets svimning i samband med smärta eller rädsla skulle vara ändamålsenligt under den period i människans utveckling då vi levde på Afrikas savanner och kunde bli hotade av t ex vilda djur, dvs. att de barn som reagerade på detta sätt hade en överlevnadsfördel och kunde föra detta reaktionsmönster vidare genom generationerna via generna. Kanske en del av förklaringen?

Om det händer ditt barn att han eller hon svimmar och eller krampar i samband med en stark sinnesrörelse så är det alltså inte farligt, det går över när barnet blir ett par år äldre och det sätter inga mentala spår (annat än möjligen hos föräldrarna…). Viktigt är förstås att finnas hos sitt barn, tala lugnt till det, hålla om det och lugna det efteråt.

Läs mer om affektkramper hos barn.

Besvarad av:

Henrik Arnell, barnläkare, överläkare Astrid Lindgrens barnsjukhus

Läs andra expertsvar

Krampryckningar i sömnen