Affektkramp - affektanfall

Affektanfall eller affektsvimning är båda bättre namn än affektkramp. Ordet kramp leder tanken till epilepsi, som det inte har någon släktskap eller samband med. Affektanfall är relativt vanliga och förekommer hos ungefär vart tjugonde förskolebarn.

Symtom

Affektanfall utlöses, just som namnet antyder, i samband med stark affekt, sinnesrörelse, t ex när barnet slår sig eller blir mycket argt (t ex inte får som det vill).

Barnet hetsar upp sig, skriker våldsamt, slutar andas, spänner sig och blir stel i kroppen. Sedan blir barnet blå i ansiktet och läpparna eller alldeles blek. I sällsynta fall får barnet små kortvariga krampryckningar.

Barnet kan t o m förlora medvetandet för en kort stund. Därefter släpper anfallet och barnet andas igen. Affektanfallet ter sig dramatiskt och otäckt, särskilt första gången, även om det snabbt går över. Det gäller att själv försöka ta det lugnt, håll om barnet och lugna det efteråt.

Vad kan man göra?

Affektanfall är ofarliga, de kan uppträda en enstaka gång eller återkomma under en längre tid även om de så småningom upphör med barnets tillväxt och mognad.

Man lär sig med tiden att känna igen när de kommer och man kan göra ett försök att avleda barnet och få det att stanna upp och hämta andan.

Om man känner sig osäker bör man som förälder tala med sin BVC eller vårdcentral för rådgivning och eventuell undersökning.

Uppdaterad april 2014

Faktagranskad av:

Gudmund Stintzing, barnläkare, docent