Kroppens läkningsprocess

Som med all läkning handlar det om att ge kroppen tid. Förlossningen har tagit på krafterna och det är superokej att ta precis så mycket tid som behövs för att läka.

Här kan du läsa lite kort om vad som är helt förväntat under det första året som icke-gravid efter en förlossning. Det tog ett år (nästan) att bära barnet, det tar ett år att komma tillbaka igen. Riktlinjen är att det ska kännas bättre och bättre för varje dag. Svullnaden kan komma och gå men du ska känna att det går åt rätt håll. Blödning och smärta ska vara konstant eller minska, inte öka.

Här kan du läsa mer om de första dagarna efter förlossningen.

Hur läker kroppen efter en förlossning?

1–3 månader

Du är ofta svullen och öm. Blöder gör du också, i upp till 8 veckor. Du ska faktiskt ta det jättelugnt den här tiden. Såret som läker i livmodern går lätt upp om du överanstränger dig. Det är inte farligt, men ett tecken på att du ska ta det lugnt.

Om du fått en förlossningsbristning som sytts brukar den läka på några veckor, men stygnen kan sitta längre än så och det kan dra och svida lite i dem om du rör sig mer än vad kroppen orkar.

Du ska inte träna alls. Du kan försiktigt börja hitta din bäckenbotten, du ska inte träna den, men känna att du hittar din knipmuskel. Inte mer än så. När blödningen slutat kan du göra försiktiga knip då och då.

Tänk på: vila, ät, vila, drick vatten, vila, ta smärtstillande (som Alvedon), vila.

3–6 månader

Under den här tiden bör du besöka din barnmorska för efterkontroll. Dina stygn har släppt och dina bristningar läkt. Om allt går enligt den planen kan du öka aktivitetsnivån successivt. Tänk på att träna inifrån och ut. Börja med knipövningar och bäckenbottenträning. Känner du av besvär du inte hade innan förlossningen så tveka inte att söka vård runt 6 månader. Det kan vara normalt att känna sig öm eller ha en viss tyngdkänsla men det bör följas upp. Om du ammar är dina slemhinnor ofta röda, irriterade och känsliga. Det här beror på att amningen påverkar dina östrogennivåer.

Tänk på: du ammar (kanske) och sover (sannolikt) oregelbundet. Fortsätt vila, öka aktivitetsnivån sakta!

6–9 månader

Amningen påverkar slemhinnornas hormonbalans och de kan kännas torra och känsliga. Ammar du fortfarande kan de besvären vara kvar men kännas mildare. Du känner antagligen att kroppen börjar återhämta sig mer och mer. Livmodern har kommit tillbaka till sin placering och slemhinnorna återfår sin normala balans successivt. Det är normalt att inte känna sig precis som innan man födde barn men du ska inte ha besvär som tyngdkänsla, läckage eller samlagssmärtor. Om du fortsatt har besvär bör du uppsöka en gynekolog som kan hjälpa dig med eventuell diagnostik och behandling.

Tänk på: tyngdkänslor, samlagssmärtor och läckage bör vara ett minne blott här. Om inte – sök vård!

9–12 månader

Vid det här laget bör du känna dig helt återställd. Fortsätt med bäckenbottenträning. Räkna med att det tar ungefär nio månader till ett år att läka efter en graviditet och födsel.

Tänk på: att även om du anatomiskt är återställd så kan mycket kännas annorlunda. Din kropp har fött ett barn. Det viktiga är att inte känna smärta!

Tiden läker inte alla sår

Kroppens förmåga att läka sig själv är fantastisk! Men, om du har en förlossningsskada som inte fått behandling spelar det ingen roll hur många knipövningar du gör – du behöver annan hjälp. Om något inte känns bra eller känns annorlunda under en längre tid, eller till och med gör ont – sök hjälp. Inga knipövningar eller bäckenbottenslyft i världen kommer räcka. Det kan till och med vara så att om du har en skada, förvärras den genom att du stärker musklerna på fel sätt.

Lyssna på din kropp. Oavsett vad du kanske har hört så ska den faktiskt kännas som innan förlossningen när det gått en tid. Reagera på smärta och konstiga känslor!

Att läka själen efter en förlossningsdepression

Det är inte bara din kropp som kämpar på med omställning efter en förlossning, själen behöver också tid för återhämtning. Känner du dig nedstämd? Då kan det bero på baby blues eller kanske en förlossningsdepression. Det vilar ibland något tabubelagt över förlossningsdepressioner, det är tänkt att man ska vara sitt lyckligaste jag efter att man har fött fram sitt barn. När man inte känner det så är det svårt att veta vart man ska vända sig. Men oavsett om det är till en partner, vårdcentralen eller grannen så är det allra viktigaste att du vågar be om hjälp!