Att sätta gränser

Att det ibland blir lite stökigt och fel när barnet försöker lära sig att bemästra livets olika "talanger" är inget att förfasa sig över.

Att erövra sin omvärld betyder att prova ut, ha tillåtelse göra fel för att orientera sig om var gränserna går för det möjliga för att till sist hitta fram till det rätta på det sätt barnet själv lärt sig uppfatta det.

Det är att erövra livskompetens. Det är dock vuxnas uppgift att i möjligaste mån vara delaktiga och övervaka och uppfostra att barnet inte utsätter sig själv eller andra för sådant som ger alltför många erfarenheter av misslyckande. Då kan barnet känna sig odugligt, inkompetent eller "fel" och fördömt.

Försök att visa till rätta utan att höja rösten

Dra dig inte som förälder för att sätta gränser för sådant du själv inte tycker går an, sådant som du själv inte skulle vilja bli utsatt för av det barnet gör. Det är en utmärkt utgångspunkt för barnets orientering kring livets spelregler, en viktig del av uppfostran.

Fördöm aldrig barnet för sina felhandlingar, men tillrättavisa med tydlighet vad du inte gillar i beteendet. Våga tro att ditt barn förstår vad du säger utan att du höjer rösten, så minskar du risken att kränka barnet med din tillrättavisning.

Var tydlig

Genera dig inte för dina egna ståndpunkter som du i välmening vill förmedla till ditt barn. De kommer ur din egen livserfarenhet och det är ett viktigt kapital för ett barn.

Att ge ditt barn dina tydliga ståndpunkter är att visa att du vill väl; det är inte alls detsamma som att "pracka på" barnet din övertygelse, utan det ger i stället barnet utgångspunkter för egna resonemang och ställningstagande.

Det är att svika barnet att inte visa vad man själv står för. Man blir otydlig och barnet tvingas hålla tillgodo med endast antaganden och gissningar om förälderns synpunkter och värderingar.

Det finns inget som riskerar att så försätta barnet i tvivel kring sig själv som att låta det hålla tillgodo med antydningar, dubbla budskap eller halvkvädna visor. Det är alltid bättre att veta än att behöva gissa.

Sociala samspelsregler

Människan lever inte bara med sina egna önskningar om hur allt skulle kunna vara, utan omgiven av andra människor som har sina egna avsikter och mål. Det gör att man måste ta hänsyn till varandra i ett socialt samspel för att inte komma på allvarlig kollisionskurs.

Vår bild av oss själva byggs upp kring andras reaktioner på oss. Då är det av största vikt att vi kan "spelreglerna" från vår tid och kultur. Därför är det viktigt att du tydligt ger signaler om detta utifrån dina egna erfarenheter och samtidens normer. Det blir en utmärkt och trovärdig utgångspunkt för barnet.

Vi kommer att stå i en helt annan belysning än om vi beter oss "ouppfostrat", "odrägligt" och fel och människor i vår omvärld tittar snett på oss och kanske förskjuter oss för att vi inte lärt oss reglerna. Därför är det angeläget att vi vuxna är ärliga i budskapen mot barn kring vad som går an i vårt samhälle i vår tid.

Text: Bengt Grandelius, psykolog