Gravid och livrädd

Fråga:

Jag är i sjätte månaden och min mage börjar bli riktigt stor. Tänker fortsätta jobba så länge det går. När folk frågar hur jag mår svarar jag alltid att jag mår strålande, det är vad man förväntar sig eftersom jag är en sådan som brukar klara av saker utan gnäll.

Men innerst inne är jag livrädd! För både små och stora saker; för att spricka, för att inte hinna på toa, för att det ska bli något fel på barnet, och för att jag själv kommer att dö. Jag vill absolut inte ha kejsarsnitt om det inte blir nödvändigt. Har du några tips på hur jag hanterar detta? Bör jag prata med någon?

Svar:

På något sätt läser jag mellan raderna i ditt brev att du själv vet vad du borde göra, egentligen. Du borde få ditt inre och yttre liv att bättre stämma överens. Du säger till andra att allt är bra fastän det inte är det. Du vill arbeta så länge du kan fastän du kanske behöver ta hand om dig själv och varva ner innan förlossningen.

Du formulerar dina rädslor bra i skrift, men vågar du ta det så lugnt att du kan känna efter hur de verkligen känns? Många gånger kan man behöva just det, ge sig tid, för att kunna känna in, bena upp, och bearbeta sina rädslor. Ett hektiskt liv kan ibland fungera som flykt. Du kan också behöva någon att uttrycka dina känslor inför. Någon som är beredd att ta emot.

Finns det då anledning att vara så rädd som du beskriver? Jag vet ingenting om hur din graviditet har varit hittills och om du är en frisk person. Men det låter som om allt är normalt rent kroppsligt. Då kan man säga att dina farhågor saknar grund. Du kommer inte att dö, du kommer inte att spricka i den mening du tänker på ordet, och det finns ingen anledning att tro att det skulle vara något fel på barnet.

Man kan få en bristning i slidöppningen när barnet föds, men den känns inte när man föder och man syr den efteråt under bedövning. Att det kommer ut lite avföring när barnets huvud pressar mot ändtarmen är det mest naturliga i världen för en barnmorska. Vi kan till och med glädjas när vi ser det eftersom det är ett tecken på att förlossningen går mot sitt slut och barnet är på väg. Det är dessutom bra för barnet att få i sig lite bajsbaciller.

För många kvinnor idag är den första graviditeten och förlossningen skrämmande just för att det är första gången i livet de står inför något som de inte har kontroll över. Men att våga släppa på kontrollen kan vara hälsosamt. I ditt fall kanske du kan fundera på vad som skulle hända om du berättade för andra hur du egentligen mår i stället för att säga att du mår strålande. Du kommer troligen att märka att det bara handlar om dina egna förväntningar på dig själv. Andra tycker ofta att en person som kan visa sig "svag" egentligen är stark, och dessutom sympatisk.

Besvarad av:

Ulla Waldenström, barnmorska, professor