Skidåkningen slutade på akuten för treåriga Molly

Fastän hon bara var tre år var Molly en skicklig skidåkare. Uppe vid familjens fjällstuga i Åretrakten svängde hon ofta och vant i barnbackarna. Under ett åk en dag upptäckte hon ett spännande träd mitt i backen, som fångade hennes nyfikenhet. Hon satte kurs mot trädet men när hon närmade sig blev snön plötsligt djup och hon klarade inte av att väja undan. Med hög hastighet åkte Molly rakt in i trädet och slog med full kraft ansiktet rakt i den väldiga stammen.

Mollys pappa som befann sig precis bakom såg hela förloppet och var snabbt framme hos den medvetslösa dottern. Blodet rann ner i snön runt henne och tänderna hade fått sig en sådan smäll att de såg ut att inte riktigt sitta fast.

Linda, som var gravid vid tillfället stakade sig med stor möda tillbaka upp för backen. När hon kom fram hade dottern återfått medvetandet, men var blodig och det var uppenbart att hon hade väldigt ont. Samtalet till 112 gjorde föräldrarna varse om att det inte fanns någon ambulans i närheten och att helikoptern hade åkt på ett uppdrag i Åre. Istället fick de åka snöskoter till en sjukstuga för lite snabb omplåstring innan familjen hoppade in i bilen för att så snabbt som möjligt ta sig till närmaste akutmottagning.

Linda satt i baksätet och höll Molly i sin famn när de blev stoppade av polisen på grund av den höga hastigheten. Situationens allvar blev uppenbar för polisen som kvickt satte av för att eskortera familjen så att de fick fri väg till akuten.

Väl framme på mottagningen i Hede blev de sedan upplockade av en helikopter. Det var först när ambulanspersonalen började stabilisera Mollys nacke som Linda och hennes man förstod hur pass allvarligt detta kunde vara.

– Det hade inte slagit oss att hon faktiskt kunde ha skadat nacken, berättar Linda. Så det kändes riktigt läskigt.

Efter landningen på Östersunds sjukhus väntade röntgen och en mängd prover. Det visade sig att Molly hade fått en skallbasfraktur och att käkbenet var av på bägge sidor där det fäster mot örat. Även hakbenet var av och hon hade fått en fraktur i näsbenet.

– Jag var otroligt glad att det inte var någon nackskada, säger Linda. Samtidigt var det ju väldigt trasigt i hennes mun, fullt med sår och läpparna var förstörda. Hon var helt svullen i hela ansiktet. Det var oerhört obehagligt.

Molly och mamma Linda fick ta tåget hem till Stockholm, medan Mollys pappa fick åka till stugan för att hämta packningen och familjens katter. Linda, som fortfarande var iklädd full skidmundering och dessutom helt täckt av blod, fick ersättning av försäkringsbolaget för nya kläder, taxiresa, tågbiljett och annat som kunde tänkas behövas för att de skulle klara sig till nästa sjukhusbesök.

I och med att frakturerna hölls ihop behövdes inga externa skruvar och tack vare Mollys unga ålder kunde benen växa ihop fint. Efter olyckan följde några veckor av flytande kost men Molly var ganska snart tillbaka på förskolan utan några uppenbara men från olyckan.

– Allting läkte förvånansvärt snabbt och bra, säger Linda.

Ärren på läpparna fick hon ersättning för. Linda hade en gravidförsäkring under graviditeten med Molly och tecknade sedan en barnförsäkring i samma försäkringsbolag så snart som de var utskrivna från BB. Hon har behållit samma barnförsäkring i alla år vilket gör att en ny bedömning av Mollys skador kommer att göras när benen i hennes ansikte har växt färdigt och man kan fastställa den slutgiltiga skadan. Då kan hon ha rätt till ytterligare ersättning.

Idag minns inte Molly mycket av olyckan och familjen har inte blivit avskräckta från resorna till fjällstugan. Molly åker fortfarande ofta skidor tillsammans med sina två yngre syskon. Linda har fortsatt varit noga med att försäkra dem också.

– Alla i familjen älskar att åka skidor. Nästan så att jag vill säga att vi inte gör något annat på vintern, avslutar Linda skrattande.