Onanerar på förskolan

Fråga:

Förskolepersonalen på vår 5 åriga dotters förskola har uppmärksammat oss på att hon ibland inför de andra ”onanerar”. När de ibland säger till henne har det hänt att hon gått undan och fortsatt. Hur ska vi föräldrar förhålla oss till detta? Bör vi vara oroliga?

Till saken hör att vi uppmärksammat personalen sedan ett tag tillbaka på att vi upplever att hon inte har några riktiga kompisar som hon känner tillhörighet med. Kan detta vara ett tecken på att hon inte mår bra?

Svar:

Nej ni behöver inte vara oroliga för att er dotter onanerar. Det är vanligt med onani även hos små barn och kanske allra vanligast i fem – sex års ålder. Det handlar om att barnet upptäcker sig själv och att onanin ger en känsla av välbefinnande.

De allra flesta barn upptäcker snart att onanin gör föräldrar och andra i omgivningen generade och besvärade. Det leder till att barnet i fortsättningen döljer och inte onanerar öppet.

Det är inte fel att försöka avleda eller distrahera barnet när det börjar onanera. Prata med barnet och försök hitta på andra aktiviteter, någon lek eller saga eller något annat som det tycker om. Att barnet har andra barn att leka och kommunicera med är också viktigt.

Däremot vore det fel att bli arg eller visa upprördhet. Det leder bara till en känsla av skam och skuld hos barnet, som kan bli bestående under lång tid. Jag vill betona att onani hos barn är normalt och inte skadligt.

Onani förekommer hos nästan alla friska barn men också hos barn som lider av psykisk ohälsa eller utvecklingsstörning. Det förekommer i sällsynta fall att onanin blir så tvångsmässig, öppen och frekvent att man behöver professionell hjälp av barnpsykolog eller barnpsykiater.

Besvarad av: Gudmund Stintzing, barnläkare, docent