Kissar fortfarande på sig

Fråga:

Vi har en treårig dotter som slutade med blöja på dagarna i somras. Hon har fortfarande blöja på natten. Hon har nog aldrig varit helt torr men det har blivit sämre den sista tiden. Hon kissar i trosorna 1-3 gånger om dagen, oftast bara en skvätt men ibland mycket.

Vi har svårt att få henne att gå på toaletten när "vi vill". Hon bryr sig inte om att hon kissat på sig utan fortsätter att leka vidare som om inget hänt. Hur ska vi hantera situationen?

Svar:

Det är ingen fara på taket, er flicka är fortfarande så liten att sådant här inte ska förstoras alltför mycket.

Men för att kunna svara lite mer ingående på frågan vill jag först kort beskriva normalfysiologin. Det är nämligen ett ganska komplicerat samspel mellan nerver och olika muskler som måste fungera för att man ska kunna kissa ordentligt och däremellan hålla sig torr.

Urinblåsan ska fungera både som en behållare för urin och som en muskel som ska kunna tömma ut all urin när det är dags att kissa. Urinblåsans vägg är egentligen en enda stor muskel (detrusormuskeln).

Den hör till de icke-viljestyrda muskler, som istället styrs av vårt sk. autonoma nervsystem. Muskeln måste kunna slappna av när urinblåsan fylls med urin utan att dra ihop sig, och sedan när blåsan är full ska den dra ihop sig och tömmas helt på urin.

Runt själva urinröret i botten av urinblåsan finns det muskler (sfinktermuskler) som ska hålla emot och förhindra urinläckage och som ska kunna slappna av när blåsan ska tömmas och barnet kissar. Samspelet mellan dessa muskler är avgörande för att det hela ska fungera!

Hos spädbarn sker allt detta helt reflexmässigt, och det är först när barnet blir 2-3 år som det kan börja bestämma när det är dags att kissa (det är också först då som barnet kan börja skilja mellan att vara bajs- och kissnödig).

Men det kan fortfarande ta många år för barnen att helt ta befälet över blåsan och bli torra såväl nattetid som dagtid.

Du beskriver att din treåriga dotter nu igen har börjat "skvätta" dagtid, och jag tror inte det är någon fara. Ibland kan ett barn som börjat få koll på sina muskler och sitt kisseri börja småskvätta såhär.

Det är egentligen först i femårsåldern som man brukar börja beskriva detta som inkontinens. Men det kan ändå vara vettigt att utesluta t ex en urinvägsinfektion, vilket görs med ett enkelt urinprov på vårdcentralen. Ett sådant prov påvisar också t ex socker i urinen.

En annan orsak till nytillkommen daginkontinens är förstoppning. Har er flicka regelbunden avföring? Det kan vara svårt att känna när man måste gå och kissa om man samtidigt är förstoppad.

Det är heller inte ovanligt att yngre barn som får småsyskon börjar kissa på sig igen efter att tidigare ha varit torra.

Om det nu är så att dessa orsaker till kan uteslutas så kan ni tryggt slå er till ro och fortsätta påminna henne att gå på toa när ni ser att hon behöver det. Förmå henne också att sitta kvar tills hon känner sig riktigt färdig.

När hon blir lite större så kommer hon säkerligen att börja känna sig litet besvärad om hon fortfarande kissar på sig, och då kommer era välmenta påminnelser säkert att efterlevas bättre.

Det finns en och annan flicka i 5-6 årsåldern (och även enstaka pojkar) som fortfarande har svårt med samspelet mellan urinblåsans olika muskler. De kan ofta få väldigt bra hjälp hos barnklinikernas uroterapeuter som hjälper barnen att känna igen signalerna som sänds ut. Men som ett och annat barn är alltför upptaget med leken med sina kompisar för att uppfatta. Det finns ju så mycket annat som är nytt och spännande att ägna sin uppmärksamhet åt…

Besvarad av: Henrik Arnell, barnläkare, överläkare