Mormor ger barnet godis

Fråga:

Om man är principfast, om man aldrig släpper efter, t ex om att barnet inte får äta så mycket sött - hur går det då när man då är och hälsar på hos mormor och hon ger godis fast barnet inte ätit mat och jag plockar av barnet godis sedan?

Hur viktig är min principfasthet?

Svar:

Detta är en fråga som berör riktig vardagspsykologi. Någon vetenskaplig forskning att luta sig mot finns knappast men däremot mängder av teorier angående barnuppfostran och huruvida barn mår bra av "principfasthet", eller tvärtom.

Som vi vet varierar dessa teorier över tid vilket inte alltid gör det så lätt för föräldrar som ska försöka göra det rätta och bästa för sina barn.

Vissa mor- och farföräldrar har uppfostrat sina egna barn utifrån det som var det "rätta" då och som de kanske tycker fortfarande är det bästa "barnuppfostringssättet".

Andra upplever det riktigt jobbigt att behöva vara sådär principfasta som de själva en gång var mot sina egna barn och beter sig på ett helt annat sätt mot barnbarnen.

Hur vi beter oss handlar mycket om våra olika personligheter och erfarenheter. Hela livet ska vi anpassa oss till olika sociala situationer. Jag tror att ju tidigare man lär sig och förstår att människor är olika, tycker och tänker olika och att man själv ingår i ett socialt sammanhang, ju lättare får man att möta livets vedermödor.

Därför tänker jag så här angående er fråga om mormor som har svårt att följa era principer i sin vardag tillsammans med barnbarnet;

Först och främst måste ni värdera hur stort bekymmer det är. Träffar ert barn mormor varje dag så blir det ett större bekymmer än om det sker sällan.

Det har också betydelse hur gammalt barnet är. Kan man resonera med barnet och få han/hon att förstå att "detta är något som sker hos mormor. Hemma är det andra regler som gäller".Om ni upplever stora bekymmer måste ni prata med mormor och komma överens om hur ni vill ha det.

Om ni inte upplever så stora bekymmer utan mer känner oro för att barnet far illa av att principerna bryts och ändras då och då så tänker jag tvärtom, att det faktiskt kan vara positivt för barnet att få förståelse för att det ibland blir på ett annat sätt än vad han/hon är van.

Det är ett led i att börja förstå vår komplexa omvärld.

Besvarad av Kicki Polleryd, utvecklingspsykolog