Barn med tvångsmässigt kontrollbehov?
Fråga:
Jag är sambo med en kille som har en åttaårig son. Sonen bor varannan vecka hos oss.
Jag upptäckte tidigt att sonen upprepade sig och ställde samma frågor om och om igen men det är inte förrän nu, när jag faktiskt bor där, som jag får känslan av att allt inte riktigt står rätt till.
Sonen hänger upp sig på vissa specifika saker som han sedan upprepade gånger frågar om trots att han flertalet gånger fått svar på det. De specifika tillfällena är t ex:
Vi går hemifrån och han frågar flera gånger om vi låste dörren. När han får svar att den är låst ställer han flera kontrollfrågar. ”Är du verkligen säker på att du låste dörren?”
Han är allergisk och frågar inför varje måltid vad det är maten. Inte bara en gång (vilket är bra eftersom han är allergisk) utan upprepade gånger.
Han håller på att få nya tänder och vill att pappan ska kontrollera att de sitter fast och inte är lösa.
Sedan kan det vara saker som uppstår i vardagen. Han kan tio gånger på raken (med svar varje gång) fråga samma fråga.
Han har också kommit in i en period då han säger ”vad sa du?” efter i stort sett varje mening. Om man vägrar upprepa sig framkommer det till slut att han faktiskt har hört vad man sagt första gången.
Sen verkar han ha tvångshandlingar. Det som jag reagerat på är när han sitter ner så lyfter han sig med ena armen och tittar bak på platsen han sitter på. Jag har ingen aning vad han tittar efter, men han upprepar detta fem sex gånger innan han sätter sig ordentligt. Han kan göra detta även om han har suttit på stolen/soffan ett tag. När han ser att jag iakttar honom så blir han arg och när jag frågar vad han gör svarar han inte.
Kanske handlar detta beteende om att få uppmärksamhet och att jag plötsligt kommit in i hans pappas liv där han tidigare varit i totalfokus. Hans mamma har en ny sambo som har barn sedan tidigare.
Jag undrar mest om det är något att vara orolig för eller om det växer bort med tiden.
Svar:
Tack för din fråga, i vilken du ger en utförlig beskrivning av olika s.k. tvångstankar och tvångshandlingar hos din sambos son.
Du beskriver att pojken har tvångstankar med ett stort kontrollbehov och trots dina och pappans försäkringar återkommer pojkens kontrollfrågor, t.ex. om dörren är stängd, om tänderna sitter fast eller att det inte finns allergiframkallande ingredienser i maten. Hans upprepade fråga: ”vad sa Du”, är exempel på samma kontrollbehov och beror inte på dålig hörsel.
Du beskriver också att pojken har ett tvångsmässigt beteende när han skall sätta sig. Han är säkert medveten om sitt beteende men kan ändå inte ändra på det och reagerar då med att bli arg när man frågar honom om vad han gör.
Det är vanligt med tvångssymtom, mest hos pojkar kring tioårsålder och senare hos flickor efter puberteten. Att göra eller tänka saker tvångsmässigt i ritualer är uttryck för en inre ångest hos barnet. Tvångssymtom är därför nära besläktade med fobier och andra ångestsymtom.
Tvångssymtom kan förekomma ensamma eller i kombination med andra symtom, t.ex. tics, eller vid Tourettes syndrom. Symtomen kan komma ganska plötsligt men också smygande för att kanske upphöra helt efter någon tid eller återkomma i samband med t.ex. skilsmässa, dödsfall eller skolproblem. Men psykologisk stress kan inte enbart förklara tvångssymtomen.
Det finns viss ärftlighet för tvångssymtom, som också kan uppkomma om barnet varit med om streptokockinfektion - PANDAS.
Jag kan med säkerhet säga att pojkens symtom inte är ett uttryck för att han vill ha ”uppmärksamhet” utan tvångsmässiga och förenade med ångest. Frågan är hur länge han haft symtomen och hur mycket de påverkar hans och familjens dagliga liv? Hur går det i skolan – är det något kamraterna eller läraren uppmärksammat eller kommenterat?
Själv är pojken säkert medveten om sitt tvångsmässiga kontrollbehov, tankar och handlingar och det tvång han känner och hur det påverkar andra i hans närhet. Man kan avvakta men om det här har varat några månader och påverkar hans och ert dagliga liv, tycker jag att det finns skäl att i första hand tala med elevhälsan / skolhälsovården i hans skola, sedan alternativt vårdcentral, barnläkarmottagning eller BUP (barn- och ungdomspsykiatrisk) mottagning.
Det kan räcka med rådgivande samtal. Vid längre och svårare tvångssymtom är KBT (Kognitiv BeteendeterapiTerapi) den bäst utvärderade behandlingen, eventuellt i kombination med medicinering.
Besvarad av: Gudmund Stintzing, barnläkare, docent
Försäkra ditt barn
Med vår barnförsäkring är ditt barn försäkrat dygnet runt mot sjukdom och olycksfall.
